PSbloggens årslista 2023: Årets Favorit i Repris
Trenden med återutgivningar och remakes verkar inte avta och det är snarare så att fler spel från förra konsolgenerationen får uppdaterade versioner med högre bildfrekvens, 3D-ljud eller speglande raytracing-ytor.
Det blir också ett ganska brett spann av hur omfattande reprisen blir. I vissa fall kan det handla om en emulerad återutgivning som är i stort sett orörd sedan originalet och ibland kan du få en ultramodern tolkning som är nyskapad från grunden. Den gemensamma faktorn är iallafall att det finns nostalgiska känslor och någon form av framgångsfaktor för att det ska bli en ny version, och självklart får en ny generation spelare också chansen är hitta en ny favorit.
9. Ys IX: Monstrum Nox
Jesper:
Nihon Falcom har vuxit fram som mina rollspelsgudar och även om det är Trails-serierna som varit mina favoriter så måste jag säga att både Ys VIII – Lacrimosa of DANA (8/10) och Ys IX: Monstrum Nox (9/10) är riktigt bra actionrollspel. Den nionde delen fick en PlayStation 5-version under året och bjöd mig på många timmar av spännande utforskning, en stark berättelse och intressanta karaktärer. Det som stack ut också var alla olika förmågor för att traversera världen i form av att exempelvis kunna springa på väggar och glidflyga.
8. Resident Evil 4 Remake
Johan:
Det börjar bli mer regel än undantag att Capcom utför mirakel med gamla klassiska Resident Evil-spel, och trenden förstärks ytterligare av det otroligt välgjorda Resident Evil 4 Remake (8/10). Som om det inte var nog går det även att uppleva denna klassiker i VR, vilket är precis lika skrämmande som det låter.
7. Graveyard Keeper: Last Journey Edition
Jonny:
Graveyard Keeper gjorde sin debut på PlayStation så sent som 2019, men det hindrade mig inte från att avnjuta den något mer välmatade versionen, Graveyard Keeper: Last Journey Edition (8/10) som släpptes tidigare i år. Alla har vi väl drömt om att jobba som kyrkogårdsvaktmästare, så varför inte göra det genom ett dö-charmigt och inbjudande litet spel, fyllt med mörk humor, mysiga miljöer och unika karaktärer.
6. Beat Saber
Jesper:
Jag funderade på om jag kunde ta med det, men det har ju släppts till en ny plattform i år så jag gjorde den bedömningen. För mig är Beat Saber det ultimata VR-spelet. Det låter så enkelt, att med hjälp av två ljussablar skära kuber i takt till musik och det är så enkelt. Det är bara att på högre svårighetsgrader så krävs det rätt mycket koordination och muskelminne för att hänga med och när kuberna byter sida eller när du ska hugga två kuber efter varandra i samma riktning så är det lätt att tappa sitt flyt. Att spelet fortsätter underhållas och att det fylls på med schysst licensierad musik efter hand är förstås en bonus som ger ännu mer liv åt det.
5. Layers of Fear
Fredrik:
Layers of Fear (7/10) brukar beskrivas som relativt enkla promenadspel med lite skräckinslag, men det är att göra serien en oerhörd orättvisa. Visst, det är inte alltid supersofistikerad skräck och kan ibland vara lite för beroende av hoppa-till-ögonblick, men redan i det första (och kanske framförallt uppföljaren) märktes att Bloober Team hade en viss skicklighet i att bygga upp stämning, miljöer och att vrida och vända på dessa ordentligt. Överflyttat i en modernare spelmotor och i ett mer sammanhängande format så är det en spännande samling historier.
4. Q.U.B.E. 10th Anniversary
Jonny:
I år fyllde pusselspelet Q.U.B.E. (8/10) 10 år, och precis som sig bör blev vi inbjudna till kalaset. Det var en rolig tillställning som bjöd på såväl fiffigt pussellösande som minimalistiskt berättande, fint inslaget i en stilren och fräsch förpackning.
3. Final Fantasy Pixel Remaster
Johan:
Det är svårt att sätta fingret på en enskild punkt som gör dessa nyversioner så bra, utan det är snarare en synergieffekt av alla små förbättringar som dessa rollspelsklassiker har fått. Balanseringar av spelsystemen, frivilliga boostfunktioner för att minska nötandet, en fullständigt lysande nyorkestrering av soundtracken. Och under allt detta finns odödlig rollspelsnostalgi.
2. Persona 4 Golden
Jesper:
Persona 4 Golden (10/10) är ett av spelhistoriens bästa rollspel och om du inte redan spelat den första versionen på PlayStation 2 eller den upphottade på PlayStation Vita bör du göra dig en tjänst och spela det omedelbart. Som vanligt i Persona-spelen jonglerar du vardagsliv i form av skola, klubbar och extrajobb med att jaga skuggor i TV-världen och försöka lösa en serie mystiska mord. Det som sticker ut är det otroliga karaktärsgalleriet där huvudpersonerna känns så otroligt levande och har så mycket personlighet.
1. Dead Space
Fredrik:
Efter besvikelsen som var The Callisto Protocol (9/10) var det skönt att gå tillbaks till spelet som verkligen lade grunden för rymdöverlevnadsskräck, och det är precis så mörkt, skitigt och våldsamt som jag mindes från när det släpptes 2008, men i högre detalj och med en del förbättringar. Isaacs tunga fotsteg både hörs och känns, nekromorferna är fortfarande skitäckliga och striderna är fortfarande pulshöjande.
Johan:
Nyversionen av Dead Space gick så otroligt mycket längre i de visuella förbättringarna än vad jag ens hade vågat hoppas på. Det finns även små förändringar i själva spelet för att få upplevelsen att kännas mer sammanhängande, och dessa har implementerats utan att påverka den otroliga stämning som originalspelet hade.
Jonny:
Det ursprungliga Dead Space (10/10) tog många av oss med storm när det släpptes 2008, mycket tack vare sin fräscha tolkning av en då ganska torr skräckgenre. 15 år senare var det dags för Isaac Clarke att dra på sig hjälmen igen innan vi än en gång begav oss in i spökskeppet USG Ishimura. Årets Dead Space var en imponerande tolkning av originalet, mycket på grund av sina speltekniska uppgraderingar, men även för att man vågade utforska spelets berättelse djupare än någonsin förr.
Vilken favorit i repris gjorde störst intryck på dig i år?
Håller med, Dead space regerade i år.
För min del så vinner Wonder Boy Anniversary Collection, stort fan originalspelen och det är trevligt att nu ha dom till en modern konsol.
Var också rätt så hypad inför nysläppet av Cannon Dancer, trots jag aldrig hade spelat originalet, då det var en spirituell uppföljare till Strider som jag gillar. Men det var väl sådär, kom inte riktigt in det, det var något som saknades.