PSbloggens årslista 2020: Årets bottennapp

En av de jobbigaste känslorna som finns kring spelande är när du byggt upp en förhandsbild och längtat så oerhört efter ett spel för att sedan bara känna en rejält sting av besvikelse.

Här listar redaktionen spel eller företeelser som vi anser vara årets största bottennapp.

10. Obey Me (PS4)

Mörkt, pastellfärger och brunt. Hela tiden.

Jesper:
Konstiga designbeslut, omotiverade fiendetyper och allmänt tråkigt. När spel bjuder på gäspningar och irritationsmoment om vartannat utan att erbjuda någon spelglädje emellan hamnar det helt sonika på listan över årets bottennapp.

9. 2020

Året som alla vill glömma…

Fredrik:
Inga mässor. Ingen Final Fantasy 14-fanfest. Inga konserter. Spelförseningar. Kan vi hoppas på att nästa år blir bättre?

8. Fast & Furious Crossroads (PS4)

Även moderna licensspel kan sålla sig till den klassiska myten om dess kvaliteter.

Johan:
Det är lite förbryllande att titta tillbaka på detta spel och det faktum att det offentliggjordes på en av de största scenerna inom spel, på The Game Awards. Även om det inte såg så hemskt imponerande ut vid tillfället fanns det ju ändå ett litet hopp om ett underhållande arkadigt racingspel. Dessa drömmar slogs dock i spillror av hopplöst dålig styrning som omöjliggjorde någon form av organiserad körning. Att detta sedan släpptes till fullpris och även har ett säsongspass för flerspelarläget är en total gåta, med tanke på att servrarna gapade tomma även när spelet precis hade lanserats. 

7. Tamarin (PS4)

Soldatmyror eller arbetsmyror?

Jesper:
Jag trodde att jag skulle recensera ett tredimensionellt plattformsspel, men fick ett spretigt actionspel där varken de enskilda komponenterna eller helheten fungerar tillfredsställande. Kort sagt, ett av årets största besvikelser.

6. Elden Ring

En kort trailer ifjol. Det är allt.

Fredrik:
Året är snart slut och vi har fortfarande inte hört eller sett ett dugg av From Softwares kommande spel som utannonserades förra E3-mässan. Om alla rykten stämmer kanske vi får höra mer om det snart?

5. Explosive Jake (PS4, Vita)

Snälla, låt oss slippa en portning till PlayStation 5…

Jesper:
När man försöker att anspela på nostalgiska känslor från 8-bitarseran finns det ganska många faktorer att tänka på för att det ska fungera år 2020. Här misslyckas man med allt och Explosive Jake skulle kunna vara ett halvdassigt spel från den första halvan av 1980-talet.

4. Moving Out (PS4)

Att bära möbler kanske inte är superkul direkt.

Kristoffer:
Med stor potential att bli ett perfekt komplement till delikata Overcooked! 2 för samarbetshungriga sällskap, blev det en stor besvikelse när allt sjabblades bort med usel kontroll och på tok för sträng svårighetsgrad. Bonuspoäng för den sämsta översättningen till svenska jag någonsin upplevt.

3. Ubisoft

Om du har en kurs i diversifiering för chefer så kanske du kan sälja den här?

Johan:
Även om denna kategori är avsedd att framhäva spel som inte har lyckats hålla måttet tänker jag istället lyfta fram ett företag som inte håller måttet. Under 2020 har vi gång på gång fått avslöjanden om den skadliga företagskulturen inom Ubisoft, och om hur ledningen håller varandra om ryggen. Med tanke på att de inleder många av sina spel med text om mångfalden i deras team är det tydligt att ganska få känner sig trygga på arbetsplatsen. Det går att skapa bra spel utan att skada de som gör jobbet, så gör om och gör rätt Ubisoft. 

2. Disaster Report 4: Summer Memories (PS4)

Katastrofalt innehåll och genomförande.

Martin:
Att virtuellt kunna uppleva en katastrof borde vara både intressant och lärorikt tycker jag. Därför kastade jag mig handlöst in i upplevelsen Distaster Report 4: Summer Memories (4/10).

Föga kunde jag ana att titeln från NIS skulle spegla en katastrof på ett annat vis. PlayStation 3-liknande grafik, ointressant handling och klumpiga kontroller gjorde att jag lämnade detta spel långt innan eftertexterna rullade. 

1. Twin Mirror (PS4)

Är det besvikelse jag anar i Sams anletsdrag?

Fredrik:
Försening efter försening verkar ha satt sina spår. Twin Mirror från den annars stabila studion Dontnod är långt ifrån i samma klass som Life is Strange. Vad som hade kunnat vara ett fantastiskt berättelsedrivet spel med Twin Peaks-influenser blev istället ett platt fall med en handling som knappt hänger ihop med gaffatejp.

Johan:
Jag vill börja med att poängtera att det här inte är ett utpräglat dåligt spel, utan detta är mer ett problem med att det borde vara så väldigt mycket bättre. Mästarna inom berättelsedrivna spel, Dontnod Entertainment, misslyckades helt och hållet med att etablera intressanta karaktärer, och kunde heller inte väva in en speciellt bra berättelse i ett lovande grundkoncept. Jag hoppas verkligen att detta är och förblir ett undantag i deras meritlista. 

Vilken är din största besvikelse under 2020?

Ett svar
  1. Alestes Alestes

Lämna ett svar till Alestes Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.