Veckans fråga: Vilken sidekick skulle du vilja ha som vän på riktigt?

Nathan Drake har Sully, Mario har Luigi och Ratchet har Clank. Genom filmer, böcker och spel har vi lärt oss att en av de viktigare ingredienserna i en bra berättelse är huvudpersonens kompanjon. I början av datorspelens historia var de tysta och mest nyttiga – vi har fått stifta bekantskap med allt från extraplan i Capcoms 1942 till den smått enerverande fén Navi (HEY, LISTEN!) i The Legend of Zelda: Ocarina of Time.

På senare tid har utvecklarna låtit sidokaraktärerna ta lite mer plats i spelen och vi har välsignats med både fantastiska dialogutbyten mellan karaktärer och gripande uppoffringar. Sully och Drake i Uncharted-spelen är ett radarpar som inte går av för hackor när det kommer till småprat och Joel och Ellie i The Last of Us (9/10) kämpar sig tillsammans fram mot ett gripande, tårfyllt slut där allt handlar om förhållandet dem emellan.

Vi i redaktionen har funderat ett tag på våra favoritkaraktärer som fått spela andrafiol men vi är också väldigt nyfikna på vilka följeslagare som du minns allra bäst.

Anton diggar dödskallen med hybris

OK, OK – jag kanske är högupplöst men jag är fortfarande lika ond!

I början av vad jag anser vara det bästa peka och klicka-spelet genom tiderna (The Curse of Monkey Island, Reds anm.) möter hobbypiraten Guybrush Threepwood en talande dödskalle som flyter runt på en planka. Skallen presenterar sig som Murray – The Demonic Skull, The Harbinger of Doom. Han är otroligt ondskefull och har ett imponerande självförtroende. Trots att han faktiskt bara är en dödskalle jobbar han aktivt på att ta över världen – ”Evil needs no arms” som Murray skulle säga.  Med Murray skulle jag aldrig ha tråkigt och han är väldigt lätt att plocka med sig. Dessutom kan han användas för att öppna flaskor med eller se till att inte brevpappret blåser bort från skrivbordet.

Andréas hänger helst med Yorda

En…halv…vattenmelon?

Bland de självspelande andraspelarna är Yorda från Ico en favorit, och praktiskt nog en av de mer mänskliga. (Jag övervägde än mer förutsägbart såklart en viss räv också…) Då ett under av artificiell intelligens som reagerade trovärdigt på händelser och sällan hittade på konstigheter men om det väl hände maskerades det eventuellt smart som just förvirring, förundran eller tvekan. Inte ens figurerna i The Last of Us lyckades uppnå samma nivå i subtila glimtar av mänsklighet.

Så Yorda delar jag gärna med mig en halva av vattenmelonen till.

Martin föredrar en vän med piercing

OI! Tidy! Vi ska uppleva det bästa äventyret tillsammans!

Jag har svårt att slita mina tankar från Ni No Kuni, oavsett vad det gäller. När det kommer till bästa följeslagaren kan jag därför inte annat än att erkänna att jag har en uppenbar svaghet för Drippy. Lokaliseringen till engelska i detta spel är helt fenomenal och när det kommer till den kortväxte vätten med en lampa piercad i näsan, slår Level 5 bollen långt utanför spelplanen.

Den japanska versionen av Drippy (Shizuku) är riktigt skön i sin lantliga Osaka-dialekt och översättningen till den breda, walesiska dialekten är inte annat än perfekt. Sen hjälper det ju såklart en aning att karaktären som följer Oliver genom sitt livs äventyr alltid är glatt sarkastisk. Min röst faller därför på den engelska versionen av Drippy, men bara om han har kvar sin lampa i näsan – den är bra att ha i de där mörka områdena!

Vilken kompanjon skulle du vilja ha som en vän?