Veckans fråga: DLC – bra eller dåligt?

DLC, ”Downloadable Content” eller nedladdningsbart extrainnehåll – kärt barn har många namn och idag kretsar vår fråga till dig om spelens utökning som läggs till i efterhand. I dagsläget finns det väldigt få spel som inte anammar detta sätt att driva merförsäljning. Några spel innehåller mängder med gratisgodis som till exempel Burnout Paradise medan andra ser till att vi som spelare får betala för saker som egentligen inte har något värde.

Om jag lyssnar lite på allt som sägs om DLC, upptäcker jag snabbt att det finns många aspekter på fenomenet. En del utvecklare strävar efter att förlänga spelets livslängd och försöka driva nyförsäljning av spelen genom att spelarna inte byter in sina titlar. Andra talar till den starka nörden som finns i många av oss och erbjuder klädesplagg till virtuella popdivor eller ett nytt mönster som kan pryda spelarens vapen i ett actionspel.

Säga vad man vill om det här sättet att få oss att spendera mer pengar i spelen, det fungerar och ser till att generera en ny intäktsström för utvecklare och utgivare av spel. Nu vill vi veta vad du tycker – har du investerat i virtuella möbler, en ny bil eller något annat som inte hörde till spelet från början?

Martin försöker utröna motiven innan inköp

Hur lockande det än må har varit…nej, jag köpte inte paketet med baddräkt till Luka!

Jag brukar dela upp DLC i två kategorier; en där extramaterialet erbjuder mig något jag vill ha som spelare och en där det är uppenbart att utgivaren är girig. Som exempel på den sistnämnda, räknar jag till exempel in de försvunna (borttagna?) delarna ur Assassin’s Creed II. Råkar jag ut för denna kategori, ska det mycket till för att jag vill betala extra men tycker jag att materialet är värt det, då betalar jag.

En typ av nedladdningsbart innehåll som jag däremot ofta köper är extramaterial. Det kan vara nya låtar till Hatsune Miku-spelen, eller nya flipperbord till Pinball Arcade. Vi spelare har alltid ett val, vi kan alltid rösta med plånboken. Är det uppenbart att ett spel inte tillfredsställer mig som spelare i sitt grundutförande, tänker jag minsann inte betala för att få en bättre upplevelse levererat som DLC.

Johan röstar med plånboken

Left Behind är en oförglömlig upplevelse som ingen bör missa.

Det är populärt att ha en strikt negativ inställning till alla former av expansioner eftersom många förutsätter att det handlar om innehåll som kapas från ursprungliga spelet för att säljas separat. Trots denna högljudda negativa inställning säljs extramaterial till spel mer än någonsin. Själv är jag ingen storkonsument när det kommer till DLC, mest eftersom de flesta expansioner är fokuserade på flerspelarlägen eller kosmetiska förändringar. Jag tycker inte att dessa bitar tillför något till min egen upplevelse och därför köper jag helt enkelt inte dem.

När utvecklarna lägger resurser på tilläggskampanjer eller ytterligare berättelser är jag dock mer benägen att hugga till. Lysande upplevelser som The Last of Us: Left Behind (10/10), Burial at Sea-expansionerna till Bioshock Infinite och så klart Bloodborne: The Old Hunters (10/10) är klara exempel på hur lyckade kampanjexpansioner kan se ut, och de är värda varenda krona.

Dåligt Lastad CD enligt Andréas

Vissa spel består numera av flera hundra småfiler. Illustreras här som obegripligare än språket där för mig.

Eftersom jag är kvar i känslan att ett spel bör vara just ETT spel så betyder det oundvikligen att jag aldrig upplever DLC som direkt toppen. En massa nedladdade uppdateringsfiler är liksom inget att samla på; de är inte bara kortsiktigt olidligt krångliga, de är också långsiktigt fullständigt värdelösa.

Bra färskt exempel: Bloodborne – Game of the Year Edition. Rejält DLC som släpptes långt efter och inte försökte sälja in sig i det ursprungliga spelet genom att uppdatera det till ”numera inte komplett”. Dessutom släpps det fysiskt, och alltså som ett verkligen komplett spel. Köptes, igen.

Dåligt färskt exempel: Star Wars: Battlefront. DLC utropas av utgivaren långt innan släpp och känslan av att en flod av mer kommer splittra spelarbasen och snabbt göra vissa kartor ospelbara för att som en följd förkorta hela spelets livslängd är påtaglig. Inget köp alls vare sig av grundspelet, eller såklart då DLC.

Det här är några av våra tankar, vad tycker du om ”DLC”?