Full pott: PSbloggens höjdarspel del 1

För ett tag sedan diskuterade några av oss i redaktionen hur det kommer sig att vi delar ut så få tiopoängare till spelen vi recenserar. Ett spel som får absolut högsta betyg är ju såklart något alldeles exceptionellt, men med tanke på de kvalitetstitlar vi blir bortskämda med i dagens läge, borde det ju ändå vara en del?

Med lite hjälp har jag nu lyckats vaska fram samtliga spel som vi på PSbloggen har gett toppbetyg, och det har visat sig att vi har lyckats välsigna sjutton titlar med denna ära. Det som är intressant är att fyra skribenter har givit fyra spel maxbetyg under lite mindre än fem år. Sedan har ett paket med extramaterial knipit den udda fullpoängaren.

I denna första del, finner vi fyra titlar från en och samma utvecklare. Du som har följt bloggen under en tid, förstår säkert redan nu att det handlar om From Softwares elaka, oförlåtande, utmanande och överlag fullkomligt underbara titlar.

Jag har här sammanställt From Softwares bidrag till ligan över de absolut bästa spelen enligt oss, och för att göra det hela lite intressantare, har jag ställt några frågor till de skribenter som recenserat titlarna. Här följer nu listan, sorterad i kronologisk ordning:

Bloodborne 2014-02-25

Recensent: Johan

Vad är det i ett spel som får dig att överväga betyget 10/10?

Det som får mig att snegla mot full pott är när alla delarna som utgör en bra upplevelse smälter ihop till en enhetlig känsla. När allting bara passar så bra ihop och är så välimplementerat att det uppstår en synergieffekt och tid och rum runt dig bara försvinner.

Som spelskribent, brukar bitarna falla på plats efter en stunds spelande och en vision av ett betyg framkommer enligt mig redan efter ett par timmar. När insåg du att du skulle ge Bloodborne högsta betyg och vad var det som fick dig att inse detta?

Eftersom Bloodborne är en From Software-produkt hade jag ju på gott och ont väldigt höga förväntningar på vad spelet skulle innehålla. När det visade sig att spelet tog ett steg åt sidan och levererade en ganska annorlunda upplevelse jämfört med de etablerade Souls-spelen var det närmast en uppenbarelse. Samtidigt som spelidén slog om från defensivt till offensivt tänk lyckades utvecklarna ge mig vad jag inte ens själv visste att jag ville ha. Jag hoppas att detta kommer att ske även med Sekiro: Shadows Die Twice.

Läs Johans recension av Bloodborne (10/10)

Bloodborne: The Old Hunters 2015-12-04

Recensent: Fredrik

Vad är det i ett spel som får dig att överväga betyget 10/10?

Det är svårt att säga exakt, då det oftast är en magkänsla. Men om ett spel har berört mig till den grad att jag inte kan sluta tänka på det, sitter och planerar taktik eller tänker på karaktärsöden under en tid efter jag spelat det, brukar det vara ett bra tecken. I övrigt behövs något lite speciellt – ett gott hantverk, bra musikspår, någonting som berör en. Att spelet sticker ut lite i jämförelse med andra.

DLC, eller extramaterial brukar ju få många att se rött då pöbeln anser att materialet ska finnas på skivan när den pressas, eller att utgivarna är dryga och giriga. Vad var det som gjorde att The Old Hunters föll dig på läppen och vilket är det bästa minnet du bär med dig från genomspelningen av detta?

Det finns ju både bra och dåliga exempel på extramaterial, men det som fångade mig mest med The Old Hunters var att det kändes lite annorlunda. Efter att ha sprungit runt i mörka, viktorianska Yharnam alldeles för länge kändes de nya områdena både fräscha och annorlunda. De passade dock in väldigt bra trots detta. En handfull nya miljöer, saftigt jobbiga fiender, ett par tuffa nya vapen och plötsligt kändes Bloodborne som ett nytt spel igen. Sen att The Old Hunters innehåller ett par av spelets absolut bästa bossar hjälper ju såklart. Det bästa minnet? Det var nog när jag tagit mig upp igenom ett klocktorn som får Castlevania-serien att rodna lite av skam, och möta den boss som väntade på mig däruppe. Tillsammans med Artorias of the Abyss (till Dark Souls) är det här From Software i sitt esse när det kommer till extramaterial.

Läs Fredriks recension av Bloodborne: The Old Hunters (10/10)

Dark Souls III 2016-04-04

Recensent: Johan

Du har ju kört igenom samtliga Souls-spel som From Software har välsignat oss spelare med. Vad är det som gör att Dark Souls III kniper tiopoängaren i denna recension? Är det för att utvecklaren lyckas förädla serien eller för att de lyckas driva utvecklingen framåt i spelserien?

Denna del är kanske inte den överlag starkaste i serien, men den bjuder på otroliga toppar emellanåt. Tekniskt sett har utvecklarna lärt sig mycket sedan de ibland stapplande stegen med Demon’s Souls, men bitvis har det blivit lite stiltje i nyskapandet. Det som tippade spelet över kanten till full pott till slut är hur nästan allting är inramat som ett kärleksbrev till alla som har hängt med från början. Tonvis av referenser och nickningar som oavbrutet träffar rakt in i hjärtat.

Läs Johans recension av Dark Souls III (10/10)

Dark Souls: Remastered 2018-06-04

Recensent: Jerry

Vad är det i ett spel som får dig att överväga betyget 10/10?

Jag vill att ett spel ska vara såpass minnesvärt att jag tänker på det i flera dagar efteråt. Min gräns mellan en nia och full pott är ganska tunn, men den avgörande skillnaden är att en tiopoängare anstränger sig lite mer. En spektakulär berättelse tillsammans med genuin spelteknik, kryddat med något oväntat ger goda chanser att få toppbetyg av mig, men få spel har lyckats med bedriften.

Nyutgåvor av spel ligger ju verkligen i tiden, och det var ju tur att Dark Souls: Remastered släpptes, annars hade jag nog aldrig provat på detta underbara verk. Vad var det i 2018 års utgåva som fick dig att tända till och ge din kärleksförklaring till From Softwares snart sju år gamla spel?

Jag missade originalet när det begav sig, och blev överlycklig att From Software utannonserade en nyutgåva av spelet som jag inte hade spelat tidigare. Dark Souls Remastered har det mest sammansvetsade upplägget av trilogin och bandesignen är fullständigt genial. Trots att Dark Souls III är ett större, snyggare spel är första delen av de mörka själarna mer fulländad.

Eftersom du började din Souls-karriär med Dark Souls II undrar jag också hur det känns att ta ett steg bakåt rent versionsmässigt, samtidigt som du tar flera steg framåt i och med uppgraderingen till PlayStation 4.

Jag avskydde Demon’s Souls efter en timmes spelande och trodde att jag inte skulle spela ett annat Souls-spel från From Software. Men jag blev nyfiken på Dark Souls efter att det hyllats av spelare världen över, och ville ge serien en ny chans när jag köpte tvåan vid dess lansering. Jag var bättre förberedd och upptäckte att det fanns något djupare än ond, bråd död. I rollen som en äventyrlig upptäckare började jag bli frälst i Souls-serien och Bloodborne. Därför tyckte jag att ett hopp tillbaka till en äldre titel i ny skrud var en härlig resa bakåt i tiden, men det viktigaste var att jag fick spela den del som missades under sin tid.

Läs Jerrys recension av Dark Souls: Remastered (10/10)

Vad tycker du krävs av ett spel för att du ska ge det full pott?

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.