Recension: Zombi [PS4]

När jag först testade Zombi var det på Gamescom 2012, men då hette det istället ZombiU och var exklusivt för Wii U. Det var ett av de mest intressanta tredjepartsspelen för plattformen, men mina upplevelser från mässan lyckades inte riktigt sälja konceptet på ett bra vis.

Med tanke på att Nintendo-konsolen sedan inte har sålt så väl som många säkert hade hoppats har nu Ubisoft tagit beslutet släppa spelet, om än en i något modifierad version, på övriga plattformar också.

Zombieinvasionen har dragit in över London och läget är redan från början ganska kört. Karaktären du kontrollerar är en av få överlevande och han kontaktas via radio av någon som kallar sig The Prepper – din guide genom denna till synes hopplösa situation. Du vägleds till en säker zon där du får lära dig grunderna och utrusta dig med basala vapen, som till exempel cricketracket. Detta tillhygge kommer att vara din trotjänare i stora delar av spelet.

Spelet har vid första anblick likheter med spel som Dead Island, men faktum är att det känns mer som en kombination av Resident Evil och en gnutta Dark Souls. Själva spelvärlden är inte designad som en sandlåda på samma vis som Dead Island-spelen, utan är mer linjärt, snävt och fokuserat på överlevnad. Det är dock inte något som är negativt i sammanhanget eftersom utvecklarna bitvis lyckas skapa en riktigt härlig stämning i mörka och klaustrofobiska korridorer.

zombi_sc_baseballbat[1]

Jag tolkar detta som än vänlig inbjudan till high five.

Där Zombi sticker ut lite från mängden är med hur spelet hanterar dödsfall, och det är även här som Dark Souls-liknelsen dyker upp. När karaktären dör får du en helt ny överlevande att styra och den förra protagonisten, beroende på hur våldsamt dödsfallet var, kan återuppstå i spelvärlden som en zombie. För att få tillbaka utrustning och vapen som du hade samlat på dig får du därför bege dig tillbaka till stället där karaktären dog. Detta skifte av huvudperson innebär också att alla uppgraderingar av färdigheter också försvinner, och det bidrar en hel del till spänningen i att utforska spelvärlden.

Spelet är dock inte lika oförlåtande som Souls-spelen kan vara och populerar sällan om de områden som du har rensat med nya fiender. Det dyker upp några överraskningar då och då, men det är mest när det har skett något specifikt i berättelsen som frambringar lite nya odöda. Striderna är dock utmanande om du skulle få för dig att vandra in i sektioner där du är utnumrerad, och din överlevnad hänger mycket på din förmåga att försöka lura till dig fiender en åt gången. Skjutvapen finns tillgängliga och används med fördel mot större fiendegrupper, men det gäller att hushålla med skotten eftersom det är snålt med ammunition på Londons gator.

Londons gränder är fyllda av folk med skamliga förslag.

Londons gränder är fyllda av folk med skamliga förslag.

Taktiken att locka till sig enstaka zombier gör tyvärr även att striderna i längden blir ganska utdragna och enformiga. Enformig är även fiendedesignen som enbart bjuder på några få varianter av den vanliga stapplande zombien. Den stora behållningen är dock att se en Beefeater-zombie komma snubblande mot dig då det är ganska långt ifrån vad vi brukar få se utseendemässigt i denna typ av spel.

Ur en teknisk aspekt är Zombi långt ifrån den mest ambitiösa portning som någonsin har skapats. Upplösningen är högre, men bildfrekvensen imponerar sällan och det är inte ovanligt att den dyker ner under 20 bildrutor per sekund. Detta gör en redan från början kantig styrning ännu mer svårhanterlig när mycket händer på skärmen och var orsaken till ett flertal av mina dödsfall. Det är inte mycket som skiljer sig grafiskt jämfört med originalversionen, vilket är något av en besvikelse.

Av förklarliga skäl saknas flerspelarläget från Wii U-versionen då detta designades runt pekskärmen på konsolens handkontroll, men samtidigt lanseras det heller inte som ett fullprisspel, vilket jag tycker kompenserar det faktum att det saknas funktioner.

Zombi erbjuder i de bästa stunder en riktigt stämningsfull postapokalyps, men hämmas en del av bristen på omväxling. Detta tillsammans med de tekniska svårigheterna gör att det inte når ända upp till de riktiga höga betygen, men för zombieälskare är i dock höjdpunkterna tillräckliga för att rättfärdiga ett inköp ändå.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.