Recension: Ys Memoire: The Oath in Felghana [PS5, PS4]

Det är inte alltid helt lätt att hålla koll på den kronologiska ordningen när det kommer till Ys-spelen från Nihon Falcom. Denna release är ett praktexempel på detta då Ys Memoire: The Oath in Felghana är en remaster av Ys: The Oath in Felghana som ursprungligen släpptes till PC i Japan och sedan även till PlayStation Portable och blev till slut tillgängligt även utanför Japan.

Denna titel var i sin tur en remake av Super Nintendo-spelet Ys III: Wanderers from Ys. The Oath in Felghana gjordes om med samma spelmotor som i Ys VI: The Ark of Napishtim men är alltså inte det sjunde spelet i serien utan en nyversion av det tredje, som enligt spelens officiella tidslinje är det femte av hjälten Adol Christins äventyr. Förutsatt att du räknar Ys I och II som ett och samma äventyr, förstås.

Är du fortfarande med? Toppen, då har du alla förkunskaper som behövs för att dyka in i recensionen.

The Oath in Felghana inleds med att Adol och hans ständige följeslagare Dogi anländer till landet Felghana. Detta är Dogis hemland som han inte har besökt på många år så han har tagit med sig Adol för en visit. Det dröjer dock ungefär tio sekunder efter deras ankomst innan de i vanlig ordning är insyltade i diverse problem. Dogis hemby med omnejd kontrolleras av en härskare som på senaste tid börjat visa vissa ”otrevliga tendenser” samtidigt som en av Dogis barndomsvänner har försvunnit.

Som den äventyrare han är kan Adol självklart inte låta detta passera utan är snart inblandad i ett stort mysterium innehållandes monster, religiösa ledare och hemliga statyer. I klassisk Ys-anda bjuds det på fartfylld action varvat med storysekvenser och episka bossfighter. Allt tonsatt med vrålande elgitarrer och snabba stråkar i vad som är ett av Falcoms kanske allra bästa soundtrack, vilket säger en hel del.

Så vad är då nytt i ett spel som överlag fortfarande håller ganska bra i tidigare version? Lite smått och gott, visar det sig. Falcom har bland annat gjort om karaktärsporträtten för dialogsekvenserna så att de ser aningen fräschare ut. Det var inget större fel på originalen men de känns kort sagt lite mer ”moderna”, i brist på annat uttryck. Det går när som helst växla tillbaka till de gamla porträtten dock om du föredrar dem.

Utöver detta har det inkluderats nya svårighetsgrader för de som vill ha fler möjligheter till att anpassa utmaningen efter förmåga. Främst rör det sig om högre svårigheter, vilket för mig personligen är vansinne då The Oath in Felghana redan på standardnivån är rejält utmanande emellanåt. Det har även tillkommit en Turbo-funktion som kan användas för att höja spelhastigheten 1.5 eller 2.0 gånger för att göra utforskande och eventuellt resande tillbaka längs redan bevandrade vägar aningen snabbare.

På tal om det tidigare nämnda soundtracket innehåller denna version remastrade stycken från inte mindre tre utgåvor av spelet som man enkelt kan välja mellan. Det är i mångt och mycket samma stycken men på grund av de olika hårdvaror spelet har släppts på låter de ändå distinkt annorlunda från varandra. Adol har även fått nyinspelad dialog för första gången i just The Oath in Felghana och även om han i sann protagonist-anda är relativt fåordig är det trevligt att han åtminstone säger någonting.

The Oath in Felghana har alltid stuckit ut lite för mig, då det är ett av Ys-spelen där det inte rör sig om ett stort hot mot hela världen (åtminstone inte inledningsvis). Det är istället en någorlunda begränsad, mer intim historia som mer handlar om invånarna i Felghana och Dogi och hans relation till dem. Det hela känns mer familjärt på något sätt även om vissa händelser senare i spelet lägger grunden för vissa händelser i The Ark of Napishtim. Det är ändå ett Falcom-spel vi pratar om så att det finns åtminstone spår av ett intrikat, övergripande narrativ är att förvänta.

Ys Memoire: The Oath in Felghana är en nyversion som är väl värd att kika närmare på, även om du har upplevt Adols äventyr tidigare. Det raskare tempot som Turbo-funktionen erbjuder hade räckt på egen hand men det bjuds på flera smarta förbättringar som gör att upplevelsen känns modernare. Nu hoppas jag bara på att The Ark of Napishtim och kanske rentav Ys Seven får samma remaster-behandling inom kort. Vågar man kanske till och med drömma om en fullfjädrad remake av Ys I och II?