Recension: Wargroove [PS4]

När det kommer till turordningsbaserade strategispel är det många som helt befogat har rosenskrimrande minnen av Advance Wars som släpptes redan 2002 till Gameboy Advance. Flertalet studior har sedan dess försökt att återskapa magin från spelet utan att lyckas. Wargroove bryter dock den trenden och lyckas hos mig frammana både glädjeyttringar och desperation.

I kampanjläget bjuds jag på en berättelse som följer en standardmall som ändå är fullt adekvat för ändamålet. Mitt kungarike är under anfall från en odöd armé och jag tvingas fly och hitta bundsförvanter. Även om den grundläggande spelmekaniken är lika, så lyckas kampanjuppdragen bjuda på tillräckligt stor variation för att undvika att falla i repetitionsfällan.

En skärm du kommer att se många gånger. Håll in cirkel för att snabba upp det.

Precis som vanligt, fungerar truppslagen enligt en sten-sax-påsepincip där exempelvis en grupp soldater med spjut gör extra mycket skada mot kavalleri, medan en svärdstrupp är effektiva mot bågskyttar. Förutom detta har de andra egenheter som olika långa synfält eller att de gör extra skada när en vänlig trupp står intill.

På banorna finns det också byar och baracker som ger inkomst och möjligheten att bygga truppförstärkningar. Ofta blir det en kapplöpning efter de neutrala byarna, då dessa går att besegra utan truppförluster medan fiendebyar ger ett gott skydd och är kostsamma att besegra. Nya mekaniker introduceras successivt tillsammans med terrängelement som berg, skog och vägar och väder vilka påverkar både synfält och förflyttning.

Under genomspelningen av kampanjen låses flera spellägen upp i form av arkadläge och pussel. I arkadläget väljer du en befälhavare och möter andra hjältar i en serie en-mot-en-matcher i jakt på ett mystiskt vapen medan pusselläget är självförklarande. Det finns också ett matigt flerspelarläge för upp till fyra spelare i soffan eller online.

Truppskärmen är oumbärlig för att ta reda på svagheter, styrkor, förflyttning och specialförmågor.

Som om inte det vore nog så finns det också en kartredigerare där du kan skapa egna banor som dessutom går att dela mellan spelets olika plattformar. Det finns också ett kampanjredigerare för att skapa egna kampanjer. Jag har bara skrapat på ytan i dessa, men om du gillar att skapa egna banor, finns det kraftfulla hjälpmedel för att få utlopp för din kreativitet.

Estetiskt så bjuder titeln på riktigt fin pixelgrafik som osar upphottad 16-bitsera där mellansekvenserna ser ut som pixelerad tecknad film. Musik och ljudeffekter förhöjer spelupplevelsen även om de enda rösterna är enstaka ord och utrop. Hela spelet förmedlar en härlig och mysig fantasyupplevelse där odöda fiender bjuder på lättsam slapstickhumor. Trots det krigiska innehållet anser jag att spelet fungerar även för barn.

Wargroove kanske inte innoverar hela strategigenren, men det förfinar och fulländar konceptet och höjer ribban för hela kategorin. Den förenklade spelmodellen jämfört med 4X-strategispel gör det betydligt mer lättillgängligt och borde tilltala en bredare publik. Jag håller Wargroove som en av årets största positiva överraskningar och kan helhjärtat rekommendera det.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.