Recension: Ultra Street Fighter IV [PS4]

Serien som i princip är synonym med avknoppningar är nu på plats med den (kanske) sista av dessa på PS4. Och Ultra Street Fighter IV är spelets ovanligt koncisa titel trots att serien har ungefär fyrtio titlar bakom sig. Så allt borde verkligen vara ultimat eller ultra efter denna närmast darwinistiskt utdragna slagsmålskedja kan tyckas?

Jo, mycket puts har gjorts av den externa konverteringsstudion och spelet är tjusigt än tack vare den kulörta och murriga estetiken. Detaljer och effekter har tillkommit, grafiken är väl upplöst och rinner oftast som vatten, det enda riktigt störande är ett ganska rejält kantflimmer synligt överallt i bakgrunder där man kan förvänta sig sådant.

Ljudet är fullt godkänt även om jag i vanlig ordning fort blir trött på den traditionellt förstoppade utroparen, och det går att anpassa röster till olika språk, vilket tyvärr också är ungefär så långt moderniteten i det ytliga sträcker sig. Musiken består bland annat av en del uppiffade kompositioner från tidigare spel, och den ger ganska genomgående en trevlig nittiotalsretrokänsla som aldrig gör ett stort nummer av sin närvaro på gott och ont.

Ken mot Abel, en historia lika gammal som dinosaurierna (sex år).

Prestationsmässigt naggar de märkligt ryckiga menyerna i kanten redan innan en enda knytnäve vevats, vilket blir märkligt när spelet i övrigt ändå inte har några påtagliga prestandaproblem. Vidare finns tacksamt nog allt och alla av det tidigare extramaterialet med, som de kostymer och färgerna som tidigare gick att köpa till. Det gäller att komma ihåg vad som finns i garderoben för någon förvisning av valen har de inte bemödat sig lägga in, ombyte i mörker alltså.

Mycket har sagts om den bristfälliga kontrollen och de många små egenheter som smugits in i den här versionen, men det är ingenting som totalförstör ens för de flesta med en ganska insnöad specialisering på vissa karaktärer. Behövs det en höghastighetskamera för att avgöra om det är några skärmars fördröjning är det klart att det ändå kan vara ett problem i tävlingssammanhang, men jag kan inte avläsa annat än att inmatningen är hyfsat omedelbar oavsett kontrollform.

Kontroller är ett intressant kapitel i sig. Det har tacksamt nog gjorts möjligt att använda gamla arkadstickor, men de fungerar inte på egen hand utan enbart via mjukvarulager i själva spelet. En vanlig PS4-kontroll måste alltså vara uppkopplad hela tiden per arkadsticka trots att du inte behöver använda handkontrollens gränssnitt i övrigt. Omständligt men bättre än inget, och responsen är identisk.

Chun-Li passar på med lite fulspel i dammet.

De värre bristerna ligger istället i att Ultra Street Fighter IV inte hängt med i utvecklingen i övrigt. Att det är sanslöst obalanserat och att vissa kämpar är troll (en del bildligt, andra även bokstavligt) är en sak, det är förväntat i serien. Men det ihop med en AI som trots att den är tankeläsare allt som oftast inte hittar på något roligare än att låsa in sig i en rutin med tröttsammaste tänkbara attackmönster och med dem snarare nöter ner motståndaren med tristess än finess. Det blir varken kul eller lärorikt att spela mot datorn. Det känns gammalt, mer än sina sex år gammalt. Tacksamt nog är själva handlingen väldigt kort. Eller handling, det är en kort animation i början av en rad slagsmål och en till när allt är klart.

Kvar att förlita sig på är nätspel och gammalt hederligt soffslagsmål utan kuddar. Det senare är utöver det eventuella krånglet med stickorna naturligtvis inte mycket att orda om. Nätverket däremot är en blandad historia, det har inte fungerat alls i en tredjedel av mina försök. Och väntandet på de där procenten har i sin tur utgjorts av många upprepade, långdragna och ofta fruktlösa sessionssökningar inför varje fight.

Motståndare med bra uppkoppling i samma region, eller helst land, är nära nog fungerande. Men spelet verkar fullständigt sakna kompensation för allt som inte är optimalt, och det blir alltså ofta ett vilt teleporteringskaos från slagskämpar som i vanliga fall inte har de förmågorna. Det blir naturligtvis helt ospelbart i ett spel som bygger så mycket på tidskritiska drag efter avläsning, och det gynnar givetvis också knappmosare extra mycket.

Överdriver du inte nu Cammy? Så illa var det inte.

Slåss du helst med någon såpass närbelägen rival att det går snabbt att övergå till att dela ut stryk på riktigt så duger detta fint. Räkna bara inte med att några andra lägen är värst underhållande, eller ens fungerande. Men om det inte är en ultraseriös turnering du tänker anordna är detta åtminstone det bästa Street Fighter du kan hitta på PS4 ett tag till.