Recension: Touhou Genso Wanderer Reloaded [PS4]

NIS America har välsignat mig med otaliga upplevelser i den japanska rollspelsandan, och det är sällan som jag har blivit besviken av innehållet som har erbjudits. I en serie av roguelike-spel, är Touhou Genso Wanderer den senaste versionen som tar ett uppgraderat steg i och med sin utgåva Reloaded.

Jag har personligen aldrig slängt ett öga till titlarna tidigare men tack vare ett oväntat släpp av denna återutgivning, fick jag möjligheten att uppleva utvecklaren Aqua Styles tolkning av hybridläget mellan japanskt rollspel och oförlåtande spelmekanik.

Det är klart att det finns robotar här, samuraj-robotar!

Det är klart att det finns robotar här, samuraj-robotar!

Jag axlar rollen som Reimu Hakurei, ett slags prästinna som strävar efter upplysning men som tyvärr råkar i galenskap under ett helt vanligt besök hos den lokala handelsmannen. Ett förtrollat klot gör att hon tappar sin återhållsamhet och råkar sätta hela världen i fara. Resten kan ni förmodligen lista ut själva. Det är dags att rädda världen!

Som ett japanskt rollspel är denna titel relativt enkelspårig till en början; jag uppgraderar mina karaktärer ju mer jag strider och självklart finns det mängder av skatter att plocka upp längs resans gång. Det är också en självklarhet att jag inte kan plocka på mig för många prylar samtidigt, varför det ganska snart kräver att jag kastar saker som jag tror att jag inte behöver.

Själva spel- och stridsmekaniken är av ett strategiskt slag där varje handling får tiden att stega framåt successivt. Jag kan välja mellan att förbruka ett föremål, gå ett steg eller slå ett slag i en strid. Det erbjuds redan från början ett enkelt men effektivt, strategiskt spelsätt som jag lär mig att uppskatta ganska fort. Det känns lite som att spela ett parti schack då jag ser fiender närma sig och jag automatiskt räknar efter hur många steg jag kan ta innan jag anfaller dem.

Någon mer än jag som får kalla kårar av de rödögda kaninerna i skåpen?

Någon mer än jag som får kalla kårar av de rödögda kaninerna i skåpen?

Jag kämpar mig genom nivå efter nivå för att uppgradera mina karaktärer och deras utrustning, fast besluten att nå tornet som innehåller lösningen på alla problem världen har för tillfället. Det är en ganska angenäm resa, även om den emellanåt blir lite väl repetitiv för min smak då jag slåss mot samma fiender om och om igen.

Efter ett antal speltimmar, möter jag dock min överman (eller kvinna) på en av spelets högre våningar. Det är inte på något sätt en rättvis bosstrid eller en taskigt utförd skenmanöver från min sida utan handlar snarare om slumpen och dess förmåga att knipa åt mig vid exakt fel tillfälle. Huvudkaraktären Reimu stupar efter en serie av oförväntade attacker som av någon anledning tenderar att inträffa efter våning 30.

Jag får börja om helt från början igen och jag påminns brutalt om varför jag avskyr spel av den här sorten. Det finns ingen glädje i att börja om helt från början, det finns ingen längtan efter att hitta tillbaka till den eleka demonen som nedgjorde mig och det finns inte mycket lust att spela spelet igen. Åtminstone inte från min sida, trots att utvecklaren har implementerat ett sätt för mina karaktärer att snabbt springa igenom korridorer som jag utforskat förut.

Touhou Genso Wanderer Reloaded vinner på sin charm och sitt initiala upplägg som inkluderar mängder av djupa rollspelselement. Dock förlorar det stort på det nötande av nivåer som krävs för att nå framgång och det, enligt mig, felaktigt implementerade roguelike-upplägget. Om du söker efter ett spel som du måste spela om mängder av gånger innan du kommer vidare slutet, kan detta vara något för dig. För egen del återvänder jag dock hellre till något lite mer lättsmält.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.