Recension: Tony Hawk’s Pro Skater 3+4 [PS4, PS5]

För lite drygt fem år sedan skedde en sorts pånyttfödelse som många av oss hade väntat på under en väldigt lång tid. Det var en händelse som inte bara väckte liv i spelminnen från millennieskiftet, utan även känslan av att få ta del av en kulturell rörelse olik många andra. Det spelade ingen roll om du var skejtare på riktigt eller inte, för när du spelade Tony Hawk’s Pro Skater fick du en digital fribiljett till den gemenskap som utmärker just skejtkulturen. Nu är det dags igen, och den här gången har man slagit ner i vad som kan anses ha varit seriens storhetstid. Resultatet? Tony Hawk’s Pro Skater 3+4.

Likt föregångaren, Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 (9/10) har man utöver att slå ihop de två originaltitlarna gjort en total nyrenovering av såväl karaktärsutbud som nivåer och spellägen. Spelens koppling till verkligheten har alltid varit en viktig ingrediens för att ge dem relevans, och det är med ett leende på läpparna jag bläddrar igenom alla karaktärer jag kan spela som. Ikoniska och stilbildande skejtare som Tony Hawk (såklart!), Steve Caballero och Bob Burnquist samsas om uppmärksamheten med moderna proffs och unga talanger med alla möjliga bakgrunder, precis som det ska vara. Den nya generationens skejtare får precis som den äldre generationens möjlighet att sätta ett avtryck, och jag gillar det skarpt.

Vem man spelar som är inte av särskilt stor betydelse rent spelmekaniskt, även om varje karaktär har sina egna egenskaper och specialtrick. Spelar du något av de två kampanjlägena kan du med hjälp av insamlade poäng nämligen öka sin valda karaktärs olika egenskaper för att på så vis anpassa den efter egen smak. Föredrar du att göra trick på räcken, staket och kanter kan du fokusera på det, föredrar du trick från ramp eller i bowl likaså, och vill du helt enkelt åka snabbare går det också att ordna.

Kontrollerna i spelet är som vanligt ganska tajta, och precis som med de tidigare titlarna i serien går det snabbt att lära sig åka, men desto längre tid att bli riktigt bra. Både vanliga och unika trick går att utföra i sin enkelhet, men det är genom att knyta ihop dem i långa kombinationer som hemligheten till framgång ligger. Spelet öppnar med ett träningserbjudande där självaste Tony Hawk instruerar dig i kontrollens alla möjligheter, och tillfället är värt att ta, även för veteraner som mig själv. Det finns nämligen mängder av trick och tekniker att bemästra, och med de objekt-specifika trick som finns på varje nivå gäller det att ha en nyfiken inställning för att få ut så mycket som möjligt av spelet.

Det finns ett gäng olika spellägen att ta sig an, och för de flesta börjar äventyret troligtvis med de två kampanjer som finns tillgängliga. Varje kampanj har ett antal nivåer strösslade med utmaningar av alla de sorter, vissa generiska och andra unika för nivån jag befinner mig på för stunden. Allt presenteras med en liten hemlighetsfull videoöversikt innan jag börjar åka, och jag kan smidigt se de utmaningar jag har kvar genom att starta om videon eller läsa igenom listan i pausmenyn. Jag gillar upplägget, och framförallt hur smidigt och åtkomligt allt känns. Det finns även mer tävlingsinriktade nivåer där jag behöver prestera bra under tre deltävlingar för att ta mig vidare i kampanjen. De olika miljöerna känns fulla med variation och lustiga detaljer vilket gör att det är svårt att tröttna på dem.

Sett till onlinelägen blir det hela något av en blandad påse, framförallt då det inte har implementerats någon form av skicklighetsbaserad spelarmatchning. I så gott som varje match hamnar jag med spelare där någons poäng drar iväg till vansinniga höjder medan resten av deltagarna framstår som sandlådebarn med mycket lägre poängnivåer. Det förtar kanske tävlingskänslan något, men det är fortfarande roliga spellägen som underhåller i långa stunder. Vill man sysselsätta sig med lite mer avslappnade lägen kan man ta sig an nivåbyggarläget, eller njuta av enkelt sällskap i freeride-läget, helt utan någon form av tävlingspress.

Tony Hawk’s Pro Skater 3+4 fortsätter i stort på spåret som föregående titel påbörjade, och det i positiv bemärkelse även om nyheterna må vara få. För den klassiska THPS-upplevelsen är det här festen håller till, och alla är bjudna. Vart serien är på väg efter det här återstår att se.