Recension: Tom Clancy’s Rainbow Six Extraction [PS5, PS4]

Det är ingen hemlighet att det har klämts ut en del spel i författaren Tom Clancys namn. Rainbow Six är ett av de populärare varumärkena som har kommit ur detta, och jag var själv en ivrig spelare av Tom Clancy’s Rainbow Six Siege som släpptes för ett antal år sedan. I Tom Clancy’s Rainbow Six Extraction byts det förstnämnda spelets lag mot lag-upplägg ut mot ett renodlat samarbetsläge för en mindre trupp. USA har blivit invaderade av en mystisk angripare, och det är upp till mig och två andra spelare att ta reda på vilka de är, vad de gör här och hur vi ska kunna ge dom en känga tillbaka dit de kom ifrån.

Spelets upplägg skiljer sig kraftigt från dess föregångare, men många av elementen som fanns i Siege återfinns även här. Bland annat blir det kära återseenden i och med att flera av karaktärerna från föregångaren gör en comeback, komplett med förmågor och styrkor som är modifierade för det nya spelets upplägg. Motståndarlaget har bytts ut mot horder av mutanter som har tagit över områden i flera amerikanska städer och sprider sig i allt större hastighet. I spelets början är det New York som står i fokus, och i tre olika områden har jag och mina kamrater insatser som måste utföras. Ju längre in i spelet jag avancerar, desto fler städer och nivåer blir upplåsta.

Ett till synes rent rum innebär inte nödvändigtvis en trygghet.

Varje spelare har samma karaktärsgalleri att välja från och varje individ går att uppgradera med hjälp av erfarenhetspoäng. Likaså har de olika vapenpreferenser och funktioner som kommer att spela stor roll när man tillsammans tar beslut om vilken kombination av karaktärer som passar bäst för varje uppdrag. Beroende på hur det går under dessa insatser påverkas uppställningen tillfälligt. Om en karaktär blir skadad kan den behöva tid att återhämta sig och blir därmed otillgänglig under de nästkommande uppdragen.

En karaktär som blir utslagen under ett uppdrag behöver evakueras av sina kamrater – eller lämnas kvar om räddningen inte är möjlig. När det händer är det som mest spännande och situationerna bäddar för riktiga hjälteinsatser från en själv eller ens medspelare. Blir man kvarlämnad hamnar individen man spelade som i en kokong och kommer behöva undsättning under ett senare uppdrag. Misslyckas det i sin tur får man ändå tillbaka sin karaktär, fast med en rejäl avskalning av erfarenhetspoäng.

Det blir lite enformigt att spela om samma områden efter ett tag, trots att olika uppdrag och svårighetsgrader bidrar till variation i utförande och utbud av motståndare. Trots det har utvecklarna lyckats skapa en ganska rejäl dos av spänning som uppstår när man tillsammans med sina kamrater infiltrerar de olika nivåerna. Varje nivå har dessutom tre olika uppdrag (med stigande belöningar) som ska utföras i olika delar av dem. Angränsande område är avspärrat och det är upp till laget att avgöra om det är värt att ta risken det medför att ta sig in i nästa zon. Avancerar man förflyttas nämligen evakueringspunkten och behöver lokaliseras och säkras på nytt.

Är det ett allvarligt fall av hemorrojder, eller ett mutantnäste?

Motståndarna uppstår ur nästen som är utplacerade lite slumpmässigt på kartan, något som snabbt blir ett problem om man springer in med vapnen i högsta hugg. Det blir därför ständigt en balansgång av att smyga omkring tillsammans eller var och en för sig för att strategiskt uppfylla uppdragens olika mål. Vissa uppdrag kan handla om att eliminera en specifik motståndare, helst utan att märkas. Andra kan fokusera på insamling av information genom att läsa av ett visst område eller tagga ett antal nästen. Här har man kvar de lite mer unika inslagen från Rainbow Six Siege där man exempelvis kan barrikadera dörröppningar, förstärka väggar eller plantera minor och fällor för att sinka eller valla in fienderna i fördelaktiga situationer. Förvaltandet av dessa inslag bidrar både till att en röd tråd mellan spelen finns kvar, men även att känslan för lagarbete och strategi stärks, något jag gillar skarpt.

Jag kan föreställa mig att många av de som verkligen är hardcore fans av föregångaren har svårt att anpassa sig till upplägget vi ser i Extraction. Spelare mot dator är inte samma sak som spelare mot spelare, men i mina ögon är det här ett klockrent sätt att ge dem som föredrar den förstnämnda varianten en chans att njuta av Tom Clancys regnbågssoldater och deras universum. Kan man skrapa ihop två kamrater att avnjuta spelet med är det starkt rekommenderat, men även utan det bjuder spelet på tillfredsställande doser av smygande och action.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.