Recension: Time Recoil [PS4]

Jag har fortfarande en stor förtjusning i filmers tidresor från 1980-talet, eftersom jag som barn tyckte att det var magiskt att få en glimt av det förflutna eller den outforskade framtiden oavsett om skådespelaren hette Michael J. Fox eller Arnold Schwarzenegger.

Spelutvecklarna 10tons låter mig ta en färd till det gamla goda åttiotalet och jag kan uppleva min barndomsdröm genom att ta egna utflykter bakåt i tiden.

Året är 1987 i Time Recoil, där jag spelar en kvinnlig agent med ett viktigt uppdrag; att stoppa den galne vetenskapsmannen Dr. Time och hans terrorister. Men problemet är att doktorn redan har ett starkt övertag och därför har organisationen protagonisten jobbar för byggt en tidsmaskin. Genom att hoppa in i ett maskhål kan jag gå tillbaks flera år i tiden för att förhindra fiendernas framfart och därmed återskapa ordning.

Undrar vad som händer om jag skulle råka skjuta sönder en gul gastub?

Jag beskådar spelet i fågelperspektiv och mitt första intryck är att byggnadens struktur, tillsammans med de skjutglada skurkarna påminner starkt om Die Hard till NES fast utan pixlar i 8-bit. Grafiken är ren och färgerna är fina att beskåda, men omgivningen är steril och jag skulle hellre vilja se smutsigare miljöer för att uppleva sann känsla från 1980-talet. Musiken är däremot en god behållning och den spännande syntpopen överväger det visuella.

I de korta, men till antalet många uppdragen, ska jag stjäla gömda filer, lönnmörda Dr. Times personal eller förstöra hans hårddiskar för att sedan fly tillbaka till nutid via samma maskhål jag kom ifrån. När jag skjuter en fiende bromsar tiden en kort stund och jag får möjligheten att oskadliggöra fler skurkar för att få till en värdefull specialattack. Med en rusning kan agenten tackla sönder trädörrar och gipsväggar för att överrumpla motståndarna i rummet bredvid. Ammunitionen är väldigt begränsad, vilket ibland skapar irritationsmoment när det krävs en särskild specialattack för att ta mig vidare i en viss bana.

Efter några löjligt enkla nivåer börjar det bli svettigt att uppnå mina mål, eftersom fienderna blir fler till antalet och aggressivare. Jag dör omedelbart om min agent blir träffad av en projektil och blir tvingad att börja om hela nivån igen. Detta sker ganska ofta och den största anledningen till mina dödsfall är den krångliga kontrollen.

Att sikta med höger styrspak är fruktansvärt stressigt i stridens hetta, för jag känner mig inte alls pricksäker och en miss leder garanterat till himlens portar. Jag kan slå med en polisbatong men det är en klumpig mekanik och reaktionsförmågan är oacceptabelt långsam. Ett starkt tålamod är ett välbehövligt krav innan du får för dig att stoppa ondskefulle Dr. Time, för hans soldater ger ett seriöst tufft motstånd.

Skjut före, tänk efter. Men sikta rätt!

Time Recoil låter mig göra tidsresor som Marty McFly eller T-800, men jämfört med legenderna från Tillbaka till Framtiden eller Terminator känns inte mina färder genom maskhålen inom tid och rum lika spännande eller inspirerande. Jag tycker om idén att åka tillbaka flera år i tiden men att vara i samma byggnad hela tiden blir alltför upprepande och trist i längden.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.