Recension: The Pillar: Puzzle Escape [PS4]

Pusselspel i förstapersonsvy verkar vara lite i ropet nuförtiden, och The Pillar: Puzzle Escape sällar sig till den skaran på ett blygsamt och lite nybörjaraktigt sätt. Spelet är stort sett helt fritt från narrativ text och ljud, och förlitar sig nästan enbart på visuellt berättande och spelarens fantasi.

Jag traskar genom enkla men trevliga miljöer, samtliga avskilda genom olika magiska portar. För att ta mig förbi dem krävs det inte nycklar, utan ett antal lösta pussel. Dessa utförs för det mesta genom att ställa mig vid stora tv-skärmar som ploppar upp lite malplacerat i de annars så natursköna omgivningarna.

Stonehenge, är det du?

Utmaningarna är relativt enkelt utformade och består till en början nästan bara av simpla färgpussel där jag ska färglägga fält i en viss ordning och efter förutbestämda mönster. De flesta är så pass enkla att jag löser dem inom loppet av några sekunder, men trots det ska jag erkänna att de är ganska tillfredsställande att klura ut och genomföra.

Svårighetskurvan i spelet känns aningen obalanserad och många av de enklare pusslen hänger med hela vägen fram till slutet av äventyret. En kort bit in får de dock sällskap av andra pussel som testar mitt korttidsminne och känsla för mönster ännu mer. De som pressar mitt minne är både roliga och frustrerande på samma gång och kräver definitivt flest försök innan jag lyckas memorera dem.

Ibland dyker det även upp pussel som fungerar lite mer som hinder mellan de huvudsakliga utmaningarna. Dessa bryter av på ett trevligt sätt och bjuder på variation, även om de varken är särskilt svåra eller originella i sitt utförande. Hade spelet varit lite längre tror jag att svårighetsgraden hade balanserats ut något, men som det är nu kommer de svårare utmaningarna lite för sent och i för litet antal.

Är det sudoku? Tetris? Kanske ett mellanting?

Musiken och atmosfären i spelet är rätt behaglig i all sin enkelhet, men av någon anledning har man valt musikstycken vars längd är väldigt kort. Detta får som konsekvens att musiken loopar oräkneliga gånger under mina besök på varje nivå och blir frustrerande repetitiv ganska fort.

The Pillar: Puzzle Escape har en viss charm, framförallt när det kommer till utformandet av pusslen som visserligen oftast är väldigt lätta, men det blir snabbt upprepande och enkelspårigt. Grundtanken för spelet är god, men det hade behövts slipas lite på för att göra det mer intressant. För en pusselfantast blir det här en lätt nöt att knäcka, men jag skulle kunna tänka mig att det är en lagom utmaning för yngre spelare.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.