Recension: The Messenger [PS4]

I en liten undangömd kustby gömmer sig den sista spillran av mänskligheten. Legenden säger att den demonarmé som nästan utrotade oss kommer avsluta jobbet med sin andra våg. För att bättra på våra odds genomgår alla friska själar en gedigen ninjautbildning inför den oundvikliga konfrontationen.

Som ung ninja känner du dig otålig och funderar över legendens andra del, som säger att en hjälte ska komma till undsättning när det är som allra mörkast. Det finns dock ingen anledning att bli rastlös som spelare. Demonarmén anfaller din by och i elfte timmen dyker hjälten upp och räddar ditt skinn. Din välgörare ger dig uppdraget att leverera en skriftrulle till tre personer som väntar på en svårbestigen bergstopp. Det är du som är budbäraren.

Som byns mest kapabla ninja ska du ta dig levande genom nivåer fyllda av fällor, svåra hopp och demoner av varierande hot mot din hälsa. Är du tillräckligt uthållig kommer banans ärkedemon att vilja testa din beslutsamhet och försäkra sig om att du är av rätta virket.

Det är viktigt att lyssna på sin magkänsla… Jag tror han är fientligt inställd!

Den första och viktigaste mekaniken i detta plattformsäventyr är ditt dubbelhopp. När du hugger en fiende, projektil eller lykta aktiveras möjligheten att ta ett extra skutt. Detta kan upprepas flera gånger, så att du kan segla över avgrunder så länge det finns något att hugga till.

Varje bana har butiker där du kan uppgradera din karaktär, lära dig nya tekniker och få tillgång till utrustning som underlättar din vilda framfart. Butiksinnehavaren är också en historieberättare av rang om du ger honom chansen, och era möten rymmer en hel del humor. Spelets berättelse är precis lagom engagerande och driver gärna med spelarens fördomar och spelkonventioner i allmänhet.

Sabotage Studios är en ung kanadensisk spelfabrik som enligt sig själva fokuserar på spel med grafisk retrostil, men med modern speldesign.
The Messenger är studions första spel och det är tydligt att de hyllar och hämtat sin inspiration från Ninja Gaiden-trilogin som påbörjades i slutet av 80-talet. Spelserien som i Europa döptes om till Shadow Warriors.

Den främsta skillnaden mellan ninjaspelen är att The Messenger har frikostigt med sparpunkter utspridda längs med varje bana och låter dig dö obegränsat antal gånger. Fast låt er inte invaggas i någon falsk trygghet. Detta är ett svårt och utmanande spel! Samtidigt är detta också spelets främsta styrka.

Sabotage Studios överdriver inte när de säger sig arbeta med modern speldesign. Det må låta dramatiskt, men The Messenger har gjort mig till en bättre spelare och jag har flertalet gånger klarat av passager jag initialt trodde var omöjliga. Detta har gradvis fått mig att tro mer på min förmåga och hade inte varit möjligt utan imponerande fingertoppskänsla för god ban- och speldesign.

Min imitation av “Karlsson på taket” går inte alltid hem i stugorna.

Ninjor har fascinerat mig sedan 80-talet och det började med The Last Ninja-trilogin på Commodore 64. Jag är väl förtrogen med både gamla och moderna Ninja Gaiden-spelen, Shinobi-serien på Segas Mega Drive och grunderna i taijutsu (ninjornas system för obeväpnad strid). Trots detta överraskades jag av hur bra The Messenger är och då kände jag ändå till att det rönt en hel del framgångar när det släpptes till PC och Switch förra året.

Egentligen vill jag att alla ska ge det här en chans, helst utan att veta vad de ger sig in på. Det enda negativa är att jag skulle föredra en mer linjär upplevelse framför att mot slutet behöva återbesöka platser. Annars är nostalgitrippen till 8- och 16-bitseran en ljuvlig resa som förstärks av den fenomenala musiken från geniet Rainbowdragoneyes.

Du kan även räkna med full valuta för dina pengar då en första genomspelning bör klocka in på runt 20 timmar (och hundratals förlorade liv) beroende på hur grundlig du är. Jag skrek fula ord, gjorde segergester, suckade och skrattade. Det här spelet är utan tvekan en modern klassiker.

2 kommentarer
  1. Maria Ljung
    • Kim Söderström Sworddancer

Lämna ett svar till SworddancerAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.