Recension: Streets of Rage 4 [PS4]

Under åren 1991 till 1994 släpptes en trilogi i Japan till Segas Megadrive som gick under namnet Bare Knuckle. Hos oss i väst blev serien känd som Streets of Rage och rönte större framgång här än i sitt hemland. I spelserien får du följa några poliser som under täckmantel handgripligen bekämpar ett brottssyndikat som leds av Mr. X.

Det har nu gått över 25 år sedan våra hjältar gjorde slut på Mr. X. Problemet är bara att under denna tid har ett nytt brottssyndikat vuxit fram och korrumperat staden ännu värre. Denna gång är det Mr. X barn Y-tvillingarna som håller Oak Wood City i ett järngrepp. Veteranerna Axel och Blaze ber ett par vänner om assistans för att än en gång städa upp gatorna.

Du tar dig an en stadsdel i taget och spöar dig uppåt i den kriminella näringskedjan. Telefonkiosker, tunnor eller trälårar och mycket annat kan du förstöra för att erhålla olika föremål. De fyra kategorierna av föremål är vapen, pengar, stjärna eller något ätbart som återställer din hälsa. Pengar är användbart då du kan tjäna ihop till extra liv ifall du överlever gatuvåldet tillräckligt länge och med en stjärna kan du frigöra en kraftfull specialattack.

Nej betyder nej! Jag vill inte gå ut och ta en öl med er!

Ett av seriens signum är de olika teknikerna som förbrukar lite av din hälsa och som alla karaktärer har en personlig uppsättning av. Nytt tillägg är att om du följer upp denna specialattack med mer våld kan du få tillbaka den förlorade hälsan.

Inledningsvis har du legenderna Axel och Blaze, som är med i alla spelen, och de två nykomlingarna Floyd och Cherry som båda har koppling till de äldre spelen. Cherry är exempelvis dotter till den spelbara karaktären Adam Hunter i det första Streets of Rage. En kul detalj är också att du kommer få uppleva hur olika fiender slåss inbördes och hur du kan nyttja detta till din fördel.

Vänta! Jag behöver alltså besegra dig för att få gå ut med din dotter!?

Berättelseläget är det jag gillar bäst, då det ramar in alla slagsmålen med en enkel intrig mellan de olika banorna. Skulle sedan allt gå åt skogen kan du bekvämt börja om med tre liv från början av den senaste nivån du tog dig till.

Jag har oerhört många nostalgiska minnen kopplade till Streets of Rage-serien och 90-talet, men har inte rört något av spelen på över 5 år. Därför slås jag av hur mycket kärlek och respekt utvecklarna lagt ner för att bevara seriens identitet och speciella känsla. Ett minus är dock att färgpaletten är ganska grå och färglös under tre banor i rad när detta enkelt kunnat undvikas för bättre variation.

Jag beklagar, men du kan inte träna thaiboxning här. Folk försöker koppla av och jag städar!

Musiken fyller sitt syfte väl, men når inte riktigt upp till seriens fornstora dar. Bakgrunderna är emellanåt otroligt vackra och detaljrika. Därför är det synd att inte alla banor blivit lika genomarbetade. Spellägena för att slåss man mot man och med vänner eller möta alla spelets bossar är ett kul tillägg, men inte mycket mer.

Den största nyheten är att det nu går att spela upp till fyra spelare samtidigt på samma maskin, men dessvärre bara två över internet. Sedan finns det hela 12 karaktärer i pixelform från de tidigare spelen att låsa upp och använda för den som vill.

Streets of Rage 4 är en stabil fortsättning på serien som lyckas överraska. Den ger mig nämligen precis det jag vill ha och förväntar mig av seriens senaste tillskott.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.