Recension: SEASON: A letter to the future [PS4, PS5]

Jag har sagt det förut, och det är värt att repeteras – ett bra spel är ett spel som lyckas frammana känslor hos spelaren oavsett vilka känslor det handlar om. I SEASON: A letter to the future tar du dig an rollen som en ung kvinna som vet att världen som hon känner den håller på att gå under och bröstar ansvaret att samla intryck som ska bevaras till de efterlevande.

Om det inte vore för cykeln du har för att ta dig runt så skulle jag närmast klassa detta som en promenadsimulator, eller åtminstone ett äventyrsspel där intryck och dialog är det centrala.

När det kommer till känslorna ger den kända annalkande kataklysmen ett vemod med inslag av nostalgi och får personerna du möter att reagera på olika sätt. Men hela upplevelsen genomsyras samtidigt av hopp och optimism och en önskan att bryta cykeln där nya säsonger startar om förutsättningarna för mänskligheten.

Resan inleds med att du lämnar din hemby och kommer till en dal som har livnärt sig på lantbruk med fruktodlingar och boskap. Området bjuder på oväntat varierade miljöer som ofta är färgsprakande med punkande växtlighet och godis för alla sinnen. De flesta har redan evakuerats för den stundande undergången, men några eldsjälar finns kvar och berikar din upplevelse. Det handlar om att åka runt och fota, teckna och spela in ljud som du samlar i en journal som ska lämnas in på ett museum och bevaras, då alla förlorar sina minnen i samband med övergången till en ny säsong.

Just minnen är ett centralt tema och du hittar bitar av information som ger ledtrådar om ett svunnet krig och en säsong där mänskligheten bodde på stora färjor till sjöss. Du kommer även att hitta både blommor och mineraler som kan påverka eller till och med lagra vissa minnen.

Jag blir snabbt väldigt förtjust i cykelmekaniken och undrar varför ingen kommit på det förut. Du trampar upp fart med axelknapparna och när du har styrfart kör du med vänstra spaken. Om du behöver ta dig upp för uppförsbackar så blir det till att trampa igen. Det är enkelt, men genialt och cykeln blir oumbärlig då promenader snabbt blir alldeles för tidskrävande när du vill besöka de olika delarna av dalen.

Jag önskar att spelet hade ännu mer bakgrundsinformation och fler karaktärer att interagera med, men då hade lite av njutningen att cykla runt i miljöerna avtagit då alla intressepunkter utforskas till fots. Om du är på jakt efter en lågmäld och fin upplevelse som väcker tankar om hur viktiga minnen är och hur du kommer att upplevas efter att du har dött så har du kommit helt rätt.