Recension: Sacred 3 [PS3]

Innovation i etablerade spelgenrer är något som är svårt att implementera. Fasta designpelare har oftast blivit fasta just för att de bidrar med något positivt, och byts sällan ut förrän en bättre lösning finns. Keen Studios har fått uppdraget att blåsa nytt liv i Sacred-serien som har fastnat lite i facket som Diablo-klon men utan riktig egen identitet.

Sacred 3 är ett actionrollspel i fantasymiljö som utspelar sig i Ancaria. Den onde Lord Zane är ute efter en artefakt som heter Heart of Ancaria och demolerar allt på vägen för att få tag i den. Under spelets början lyckas han med sitt uppdrag och det är din uppgift att jaga efter Lord Zane för att återställa ordningen i riket.

Detta gör du förstås genom att avverka kopiösa mängder fiender med någon av de fyra karaktärsklasser som du erbjuds i början av spelet. Jag valde krigarklassen Safiri eftersom det stod att han använder stora tvåhandsvapen, och de brukar ju vara tillfredsställande att använda i actionrollspel. Vad spelet inte förklarar är att det inte finns ett traditionellt utrustningssystem där du hittar nya prylar genom att döda monster, utan du får helt enkelt nöja dig med ett av de tre vapen som utvecklaren har skapat åt dig.

Att ta bort en så pass central bit av genren som att samla utrustning och hitta uppgraderingar är så långt bortom mitt förstånd att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Dina vapen går förstås att uppgradera när din karaktär går upp i nivå, men det är långt ifrån samma sak. Skillnaderna mellan de vapen som erbjuds är inte heller speciellt stor, vilket gör det hela till en ännu större besvikelse. Samma sak gäller din rustning, men där har du inga alternativ alls. Du har en rustning som du kan uppgradera, men du kan inte byta ut den.

Bilden hackar nästan lika mycket som dina karaktärer gör med deras vapen

Bilden hackar nästan lika mycket som dina karaktärer gör med deras vapen.

Redan efter en halvtimme i spelet var jag redo att stänga av ljudet för att slippa den sanslöst korkade dialogen. Sexuella anspelningar, dåliga skämt och uttryck som ”noob” haglar från alla håll och kanter och det känns emellanåt som att utvecklarna går omvägar för att få mig att stänga av spelet. Jag önskar att jag kunde säga att det bara är en fas i spelet, men det fortsätter genom hela kampanjen.

Actionrollspel är oftast byggda på ett fundament av repetition, och det som skiljer de bra mot de dåliga är hur utvecklarna kan implementera ett belöningssystem som gör att spelet inte känns repetitivt. Sacred 3 misslyckas monumentalt med detta och det dröjde inte länge förrän jag började kika på kartan för att se hur många nivåer jag hade kvar till slutbossen. Variationen är näst intill ickebefintlig och detta kombinerat med att du inte kontinuerligt matas med ny utrustning gör att spelet blir minst sagt haltande.

Miljödesignen är överlag funktionell, men absolut inget spektakulärt. Spelet är dock väldigt dåligt optimerat vilket gör att trots att det ibland ser ganska oslipat ut behöver du bitvis tampas med väldigt låg bildfrekvens. Detta komplicerar vissa strider som kräver lite tajming och skapar därför onödig frustration när du oundvikligen behöver spela om sekvensen igen.

Med Sacred 3 har Keen Studios försökt skapa en tydligare identitet för spelserien, men problemet är att den är totalt ointressant. Genom att ta bort mekaniker som gör genren kul att spela har utvecklarna missförstått sin uppgift totalt och har gjort ett spel som är sämre än föregångarna. När spelet dessutom släpps strax innan Diablo III: Ultimate Evil Edition finns det absolut ingen anledning att köpa detta hafsverk.

Kommentera