Recension: Sackboy: A Big Adventure [PS5]

Mycket har hänt med PlayStation sedan den knackiga starten på PS3-eran, och det finns inte mycket som går att känna igen från den tiden när vi blickar bakåt. Ett härligt undantag är dock den gulliga maskoten Sackboy, som under den generationen i princip var synonymt med PlayStation genom de populära LittleBigPlanet-spelen.

Även om jag medger att Sackboy alltid har varit bra maskotmaterial har själva spelen aldrig riktigt klaffat för mig. Bakom all charm och genialisk ”bygg-det-själv”-design har det trots allt varit lite medelmåttiga plattformsspel med en fysik som inte riktigt känns rätt. Nu har Sumo Digital kapat bort själva banbyggandet från ekvationen, och då finns det väl hopp om att mer krut har lagts på spelkänslan?

När berättelsen tar vid får vi se scener från ett idylliskt Craftworld, där alla lever i harmoni tills den ondskefulle Vex kidnappar alla för att skapa en betydligt mindre trevlig värld för alla inblandade. Ja, förutom för Vex då förstås. Sackboy lyckas dock komma undan och hela Craftworlds hopp ligger på hans stackars små axlar.

Han är dock inte riktigt ensam i sin kamp, utan får även hjälp av Scarlet. Hon talar om en gammal profetia om en utvald riddare som ska rädda världen, och hon är ganska fast besluten att det handlar om Sackboy. Med detta som utgångspunkt får du bege dig ut på äventyr i en mängd olika världar för att kunna sätta stopp på Vex och hans nedriga planer.

Plattformen har ögon, så det måste betyda att den inte klappar ihop när jag står där. Eller?

En av de största skillnaderna mellan Sackboy: A Big Adventure och de tidigare LittleBigPlanet-spelen är att spelet nu har tagit steget från en sidoscrollande plattformare till fulla 3D-miljöer istället. Detta har Sumo Digital använt på ett briljant vis i nivådesignen, och det finns massvis med skrymslen och vrår på varje bana där det döljs hemligheter och annat kul. Jag känner en sprudlande upptäckarglädje vid varje ny sektion jag kommer till, och ibland är det även så att jag får gnugga geniknölarna en aning för att lista ut hur jag kommer till vissa delar.

Detta tillsammans med den oemotståndliga charmen som spelserien har haft sedan första början gör att jag ofta sitter med ett leende på läpparna när jag låter stämningen skölja över mig under spelets gång. En av sakerna som har följt med sedan de tidigare spelen är möjligheten att klä upp din Sackboy på ett sätt som passar smak och tycke, och det finns massor av kostymdelar att kombinera på kreativa vis. Flera kan du hitta under spelets gång, medan du behöver köpa andra i en butik med en valuta som du belönas med beroende på hur bra du har spelat en nivå.

Efter en lång resa såg Sackboy slutligen ljuset i tunneln.

Som en del av den härliga presentationen i spelet måste jag även nämna musiken. Majoriteten av denna är originalmusik som både är väldigt mysig och passande för sammanhanget, men utvecklarna har även skapat några nivåer där de på ett oerhört effektivt vis använder licensierad musik som tajmas till händelser i nivån. Dessa sekvenser är så otroligt välgjorda att jag bara satt och gapade första gången jag upplevde det.

Spelkänslan har fått ett rejält lyft också jämfört med hur det var i LittleBigPlanet, men jag känner trots detta att det finns lite mer att önska här emellanåt. I vanliga nivåer brukar det inte märkas nämnvärt, men när jag försöker mig på de tidsbaserade utmaningarna känner jag att ibland inte har den finkänslighet i kontrollerna som jag skulle önska, och som finns hos vissa konkurrenter.

Jag hade från början inte skyhöga förväntningar på Sackboy: A Big Adventure, men detta är tillsammans med Astro’s Playroom en av de största överraskningarna i samband med PS5-lanseringen. Det är mysigt och inbjudande, och har dessutom stöd för upp till fyra spelare lokalt. Så om du redan har lagt en förmögenhet på DualSense-kontroller kan detta vara ett utmärkt komplement.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.