Recension: Remnant 2 [PS5]

Några månader efter att jag tillsammans med två vänner fått möjligheten att spela igenom Remnant: From the Ashes (8/10) har jag nu tagit mig an uppföljaren, det blygsamt döpta Remnant 2. Likt dess föregångare bjuds jag på en tredjepersonsskjutare med inslag av souls-genren, men även med andra inslag såsom en dynamisk berättelse och pussel som utmanar på nytt genom flera genomspelningar. De onda rötterna växer sig fortfarande starka i ”Remnants” postapokalyptiska värld, och det ligger på mina axlar att klippa ner dem.

Precis som i dess storasyskon utspelar sig Remnant 2 i en ansträngd värld som utgör en del av ett större universum, sammankopplade genom stora röda kristaller. De människor som fortfarande är i livet kämpar för sin överlevnad, hopkurade i små samhällsliknande läger bland storstädernas ruiner. Hotet, de så kallade ”rötterna”, sprids mellan världarna med muterade varelser, sjukdom och misär i släptåg. Som av en slump dyker min karaktär, en vandrare, upp och hamnar mitt i en mystisk incident. Två av lägrets ledande individer försvinner, och med en drös av möjliga världar framför mig är det bara att ta ansvaret och börja leta, antingen på egen hand eller tillsammans med upp till två andra spelare.

Kan man hyra en helikopter någonstans tro?

Som nämnt tidigare är Remnant 2 en tredjepersonsskjutare med en twist. Spelet har nämligen kryddats med inslag från såväl rollspel som soulslikegenren. Det här uttrycker sig på flera olika vis, bland annat genom det uppgraderingssystem som används, men även på spelets upplägg sett till nivådesign och svårighetsgrad. Personligen var jag inte ett stort fan av föregångarens uppgraderingssystem, och det var spännande att se de förändringar de har gjort i det här spelet.

Upplägget är ganska enkelt och baserar sig i första hand på vilken klass jag väljer att min karaktär ska tillhöra. Det finns ett helt gäng olika klasser att spela som, och i motsats till spelets föregångare har de en större betydelse för hur du kommer att spela spelet. Klasserna har nämligen egna bonusar och förmågor som gör dem unika. Själv valde jag i brist på medspelare att starta min genomspelning som ”Handler”, en hundförare med tillhörande vovve. Framförallt för att hunden skulle fungera som stöd i mina strider mot rötterna, men även för att det var en häftig klass rent tematiskt.

Till och med stenformationerna vill ge en stryk.

Tyvärr upplever jag trots detta att upplägget Remnant 2 kör med, precis som föregångarens, inte heller riktigt lyckas fånga in mitt intresse när det kommer till just karaktärsbyggande. Framförallt beror det på att jag upplever de poäng man sätter ut mellan varje karaktärsnivå som lite menlösa, men även för att mängden vapen och förmågor är ganska få och fördelas med lite väl långt mellanrum. Det är något som lustigt nog står i ganska stor kontrast till soulsgenren som man har hämtat inspiration av då det i många andra spel inom genren strösslas friskt med framförallt vapen. När jag går upp en nivå gillar jag att märka skillnad, något jag inte riktigt gör när erfarenhetspoäng för det mesta bara ändrar effektiviteten hos min karaktärs förmågor med några procent hit och dit.

Det är dock trevligt och spännande att utforska miljöer i spelet (om än något långdraget, då vissa områden kanske är lite för långa för sitt eget bästa). De är snygga rent visuellt och fylls av fiender med matchande tema och förmågor vilket ger en stark koppling till områden de vistas i. Striderna med de olika fiender och bossar som dyker upp är underhållande och framförallt bossarna bjuder på imponerande motstånd, ett motstånd som blir extra utmanande om man som jag mest spelar på egen hand. När det dessutom finns bosstrider vars utformning står i skarp kontrast till de mer konventionella uppläggen blir det ett stort plus, även om jag dör gång på gång i mina försök att klara dem.

Dörrar, kristaller, portaler, det finns många sätt att ta sig till nya områden.

Ett uppseendeväckande och spännande inslag som utvecklarna har lyckats väl med är kopplat till omspelningsvärdet. Händelser, platser och pussel kan nämligen variera mellan genomspelningarna, så det är aldrig säkert att upplevelsen blir densamma som under det förra äventyret. Tillsammans med ett riktigt bra röstskådespel, inbjudande miljöer och intensiva strider formas ett spel som håller för både en och två genomspelningar. Remnant 2 har sina små skavanker, men det hindrar det inte från att i slutändan vara ett underhållande äventyr för både en och flera spelare.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.