Recension: Race the Sun [PS4]

Avskalat, enkelt och utmanande är tre ord som beskriver många av de framgångsrika spelen från oberoende utvecklare och nu har Race the Sun kvalat in i den listan också. Utvecklaren heter Flippfly och består av två bröder som slutade sina arbeten 2012 för att följa drömmen att skapa egna spel. En röd tråd i företagets utveckling är att alla spel ska vara nyskapande, roliga att spela och passa alla åldrar. Nu återstår att se om bröderna Filippo lyckas leverera sina löften i det här soldrivna, farthungriga och fokuskrävande spelet!

Spelarens uppdrag i Race the Sun är att komma så långt som möjligt med sin solglidare, ett flygplan som drivs av solljus. Hastigheten är konstant så länge skeppet är belyst av solen men tappar hastighet om det befinner sig i skugga. Varje nivå innehåller hinder som dels innebär en omstart som skeppet kraschar in i dem men som även bidrar till utmaningen att hålla sig ur skuggorna. Ju lägre ned solen befinner sig på himlen, desto längre och större blir skuggorna från hindren.

Nivåerna i Race the Sun är samma för alla spelare runtom i världen – varje dygn skapas dock nya nivåer och ökar på så sätt möjligheterna att finslipa pilotfärdigheterna samtidigt som spelaren ständigt överraskas av nytänkande.

Det blir lite trångt men jag ska klara det!!!

Det blir lite trångt men jag ska klara det!!!

Styrningen är enkel men tjänar sitt syfte väl. Till en början är de enda sätten att aktivt manövrera glidaren är att svänga vänster eller höger och även om det låter simpelt är det mer än nog att hålla reda på efter några nivåer. Genom att klara utmaningar får spelaren möjlighet att uppgradera skeppet och så småningom går det även att trycka X för att hoppa och en del andra välbehövliga funktioner.

Utmaningarna stärker spelets livslängd ytterligare och lockar spelaren att ändra sitt spelsätt gång efter gång. En utmaning kan vara att slutföra tre nivåer utan att skada skeppet, en annan kan vara att endast styra åt höger en hel nivå. Skeppet går att uppgradera till nivå 25 och efter det försvinner utmaningarna, vilket jag tycker är lite synd eftersom de är mycket väl uttänkta.

Om spelaren skulle tänkas tröttna på detta eviga flygande, eller kanske tycker att spelets normalläge är för enkelt finns två extra spelsätt att tillgå, närmare bestämt Apocalypse och Labyrinth. Apocalypse är inget annat än det vanliga spelet fast mycket snabbare och mycket svårare – första gången som jag provade det här spelläget överlevde mitt skepp i ungefär tre sekunder innan det var dags för omstart. Det krävs nerver av stål, reflexer som en katt, tålamod och bra inlärningsförmåga innan ens första nivån går att klara. Labyrintläget däremot är lite långsammare men saknar absolut inte utmaningar – här trängs rörliga hinder med återvändsgränder och ställer ganska stora krav på spelarens minne.

Charmen i spelet är det gamla uttjatade uttrycket ”enkelt att spela, svårt att bemästra”. Det finns en begränsad variation i varje nivå vilket gör det relativt enkelt att memorera de perfekta vägarna att ta, men samtidigt drivs spelaren enkelt bort från den utstakade rutten för att hitta högre hopp eller bättre möjlighet att öka sin poängställning.

Efter bara några få nivåer byts dock känslan av överlägsenhet och igenkännande ut mot grundläggande instinkter som reaktionsförmåga och viljan att överleva. I den frenetiska kampen att överträffa de hinder som ställs inför spelaren, som febrilt kämpar med att inte tappa kontrollen ur sina svettiga händer, glänser spelet i sin fulla prakt! Inget slår känslan då ytterligare en nivå är avklarad och inget känns mer hånande än att återigen krocka med det sista hindret.

Det ser kanske romantiskt ut men det finns ingenting som är bra med den här solnedgången just nu!

Det ser kanske romantiskt ut men det finns ingenting som är bra med den här solnedgången just nu!

Race the Sun finns till både PlayStation 4, PlayStation 3 och PlayStation Vita och om du köper en av utgåvorna får du automatiskt tillgång till alla andra versioner. Av de versioner som jag har provat (PlayStation 4 och PlayStation 3) har jag ännu inte upptäckt några större skillnader. På PlayStation 3-versionen kändes det dock som att styrningen var lite mer direkt och responsiv.

Det var väldigt länge sedan jag suttit och spelat ett spel där jag ”bara ska spela i en kvart” och sedan upptäcker att det är mitt i natten. När jag spelar Race the Sun händer det dock gång på gång att jag sitter alldeles för länge och försöker bättra på mina poäng eller komma lite längre fram i spelets nivåer – det är ett bra betyg och Race the Sun förtjänar det verkligen!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.