Recension: Paper Beast [PSVR]

Vad är ett spel? Det är en tanke som har slagit mig när jag spelade Paper Beast och jag har funderat över vad skillnaden är på ett spel och en interaktiv upplevelse. Jag tycker att Paper Beast balanserar mellan dessa och jag har svårt att lägga det i ett fack. Det närmaste spelet jag tänker på är Spore, även om skillnaderna är större än likheterna.

I menyn får du indikationer på att du styr beräkningar i en kraftfull dator och efter att ha initierat det hela landar du i en värld som befolkas av pappersvarelser som är inspirerade av insekter och djur från vår värld. 

Till en början känner jag mig lite vilse och jag får inga instruktioner förutom att jag kan titta ned på min handkontroll och se att jag kan rotera och greppa saker. Ganska snart får jag dessutom förmågan att teleportera mig i miljön. Här vill jag dock pausa och spy lite galla över denna kontrollmetod som blivit standard i många PlayStation VR-spel. En spekulation från min sida är att tårtbitsrotation och teleportering minskar illamåendet hos de som har lätt att bli åksjuka, men för mig förstör det inlevelsen som annars är på topp när det gäller VR-spel.

Är det en pappersgiraff med lite för många ben?

Spelet känns bitvis som ett pusselspel, men det är inte alltid uppenbara steg som måste slutföras för att komma vidare, vilket leder till att jag sitter fast under långa perioder. Till exempel ska jag dra upp en växt med rötterna för att en källa med vatten ska börja spruta som en fontän. Bristen på instruktioner och den visuella framtoningen av berättelsen gör att hela spelet känns segt och stundtals långtråkigt.

Presentationen är riktigt bra och det både ser bra ut och låter fantastiskt. Den färgglada himlen varieras med mörka grottor och svarta klippor och vulkaner. Vid flera tillfällen känns det kraftigt inspirerat av surrealismen och jag befinner mig nästan i en tavla av Salvador Dalí. På känsloplanet känns det bitvis som en film av David Lynch, där jag undrar vad det är som pågår.

Vattenhålet lockar lite motsägelsefullt till sig pappersvarelser som vill dricka.

Det finns även ett sandlådeläge där du förhållandevis fritt kan laborera med varelser och föremål som du låst upp i äventyrsläget. Du kan testa vad som händer med olika rovdjur och pappersätare, och försöka få en balans och ett levande ekosystem.

Tyvärr är ju ett spels viktigaste egenskap att det ska vara kul och just där brister Paper Beast för mig. På förhand har ju filmklipp sett så intressanta ut och hela idén med att skapa levande miljöer av stora mängder data låter spännande. För mig landar det i en dussinvara och hamnar i den nedre delen av VR-mappen på min PlayStation.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.