Recension: Outlast 2 [PS4]

2013 gav skräckspelet Outlast mängder av spelare en rejäl skrämselhicka och konstanta byten av underkläder som påföljd. Nu är spelskaparna Red Barrels tillbaka för att ge oss ännu fler mardrömmar i uppföljaren Outlast 2, där jag i inledningen får bevittna en konversation mellan journalisten Blake och hans fru Lynn ombord i en helikopter.

Det gifta paret är på väg till ett område i Arizonas ökenlandskap för att göra ett reportage om en gravid kvinna som blivit mördad. Tyvärr når de inte ända fram innan helikoptern plötsligt kraschar. Blake överlever men hittar inte sin hustru och beger sig iväg, mitt i natten för att hitta henne.

Den plötsliga och dramatiska inledningen gör mig livrädd från första början eftersom jag är ensam i det fruktansvärt kusliga mörkret. Min enda livlina är en videokamera och dess funktion för mörkerseende vilken gör det mycket lättare att se i det kolsvarta territorium som jag befinner mig i. Batterikapaciteten är dock begränsad och jag måste vara riktigt sparsam med energin för att kunna överleva.

Redan efter några minuters vandrande hittar jag en förfallen by med sunkiga stugor. Den skitiga miljön gör mig illamående och det som pågår i byn är ännu värre – riktigt motbjudande. Jag upptäcker skinnflådda människor spikade på kors, döda nötkreatur med avskurna magar där inälvorna väller ut och andra makabra saker under mitt sökande. Det är uppenbart att jag är inte ensam längre. Den groteska grafiken och texturerna är väldigt detaljerade och ljussättningen mästerligt utförd, vilket bidrar till den obehagliga spänningen. Det träffsäkra ljudet är så intensivt att hårstråna på mina armar reser sig.

Det här är vansinnigt.

Jag upptäcker att befolkningen; en religiös klan med en påtagligt snedvriden livsstil, är ett gäng psykopater med mord i sikte och deras metoder får Charles Manson uppstå som ett lamm i jämförelse. Att smyga obemärkt eller fly undan galningarna får mitt hjärta att slå fortare eftersom Blake vare sig kan försvara sig eller använda vapen.

Det ligger fullt av användbara verktyg överallt och det faktum att det inte går att plocka upp en kniv för att använda som försvar är för mig absurt – de ligger ju ändå där. Lyckligtvis har spelet många automatiska sparpunkter vilket innebär att jag inte behöver spela om långa sektioner om min karaktär råkar dö. Kamerans mörkerläge och inbyggda mikrofon är värdefulla för överlevnad, men batteriet förlorar mer kraft om dessa används och ibland tycker jag att batterimätaren sjunker lite väl snabbt, men som tur är, är det enkelt att hitta nya batterier även i den gamla byn.

Ibland hamnar Blake i en paranormal värld på en skola där korridorerna med dess blinkande lysrör skrämmer mig ännu mer än den religiösa orten. Mitt bekymmer är att denna sidoberättelse drar ner tempot från verkligheten även om spänningen består.

Outlast 2 bjuder på en hel del störande sekvenser som  får min mage att vända sig ut och in. Vid ett tillfälle får jag bevittna fastkedjade fångar liggandes i sina sängar bredvid trähinkar fyllda med exkrement, och jag ställer mig frågan om dessa vämjeliga aspekter är nödvändiga för hela spelets struktur. Det motbjudande innehållet är visserligen en viktig beståndsdel, men jag upplever att det tar för mycket fokus ifrån självaste skräcken och även nervdallret.

Jag är ledsen, men hamnar du i detta läge är det helt kört. Plågsamt värre.

Den första halvan av Red Barrels uppföljare är välgjord men ju längre fram jag kommer i spelet, börjar jag uppleva smygandet som repetitivt och tyvärr också enformigt. Det svaga slutet ger mig en bitter eftersmak eftersom jag tycker att spelet tappar enormt mycket kraft under sista etappen, och berättelsen faller platt innan sluttexterna uppenbarar sig.

Outlast 2 är ett spännande skräckspel och trots att min överlevnadskänsla nådde maximal nivå många gånger, blev jag inte tillräckligt skrämd under andra halvan, vilket gjorde mig besviken. Dock ska jag styrka att du bör ha ett tåligt hjärta och att du undviker att äta medan du spelar. Skräck och illamående utlovas i mängder och det passar inte riktigt tillsammans med snacks.