Recension: Oddworld: New ‘n’ Tasty [PS4]

Jag älskar skräpmat. Samtidigt som jag mumsat i mig stora portioner av hamburgare från ännu större franchise-kedjor har jag funderat på vad maten egentligen består av. Under det här året har media visat oss vad som mals ned till ”mat” i köttfabrikerna som tillverkar snabbmaten och det är verkligen inte någon vacker syn utan faktiskt rent motbjudande.

Abe heter hjälten i Oddworld: New ‘n’ Tasty. Han är född och uppvuxen i just en sådan vidrig fabrik. Rupture Farms heter den och produkterna som produceras är klassikerna Elum Chubs, Paramite Pies och Scrab Cakes. Abe är en Mudokon, en varelse som sedan länge är slavar åt de hemska, giriga Glukkon.

Trots att hjältens liv egentligen är ett rent helvete vet han inte bättre eftersom hela hans liv och tillvaro består av det som erbjuds i fabriken – jobb och misshandel.

Men Rupture Farms börjar gå lite dåligt eftersom varelserna som mals ner till mat börjar dö ut. Den onda chefen på fabriken har dock en genial lösning på utdöende varelser och minskad försäljning – en ny produkt som kallas Mudokon Pops, en godisklubba naturligt rik på järn och protein.

Vänta nu! Hette produkten Mudokon Pops? Är inte slavarna av rasen…Mudokon? Abe råkar överhöra presentationen, lägger ihop ett och ett och kommer fram till att enda lösningen är att fly fabriken och samtidigt försöka rädda så många av sina artfränder som möjligt från att bli förpackad färdigmat.

nnt101

Tyvärr identifieras Abe när han flyr och han blir omedelbart eftersökt vilket innebär att i princip alla varelser förutom Mudokon är ute efter att ta död på  honom. Hoten är med andra ord många och dödsfallen blir efter en liten stund vardag eftersom spelet är är oförlåtligt – gör spelaren en liten miss är det bara att starta om från senaste sparpunkten.

New ‘n’ Tasty är en omgjord version av Oddworld: Abe’s Oddysee där utvecklaren Just Add Water har behållit allt som utgör grunden för spelet men sedan arbetat om grafiken som nu är renderad i 3D (även om Abe rör sig i två dimensioner) och formligen glänser i sin högupplösta prakt.

Det är med andra ord fantastiskt vackert att titta på och eftersom spelet i grunden är väldigt likt originalet från 1997 och behåller det sitt ganska brutala krav på skicklighet och tålamod. Spelaren får beställa en portion extra tålamod och noggrannhet för att klara sig igenom äventyret, speciellt om föregångaren aldrig spelats.

nnt106

Spelet innehåller många av de moment som jag utmanas rejält av – ja, till och med känner mig lite rädd inför: smygande och petnoga tajming. Efter någon timme känner jag dock att jag har koll på läget – jag vet när jag måste smyga, jag får till det bra med fällornas tajming och når en bra bit in i spelet.

Sedan händer något som jag blir riktigt irriterad på – det finns en sekvens där Abe måste krypa, sedan ställa sig upp och hoppa för att sedan snabbt krypa igen för att akta sig för minor. Gång på gång missar jag eftersom spelet inte tillåter att jag ger kommandot för att krypa innan animationen för att hoppa är färdig. Det här gör att jag får spela om samma moment i mer än en halvtimme vilket inte känns roligt alls.

Men bortsett från irritationsmoment med kontrollerna är det här spelet inte annat än en fantastisk hyllning till sitt original och för de som tidigare har spelat Oddworld: Abe’s Oddysee är detta ett givet köp som kommer att skänka några timmars ljuvlig nostalgi.

Kommentera