Recension: Need for Speed Heat [PS4]
Gång på gång har mina förhoppningar varit höga när jag sett att Electronic Arts har utannonserat ett nytt spel i Need for Speed-serien. Och väldigt ofta har jag blivit besviken, åtminstone av de senaste iterationerna.
Antingen har mjukvarujättens girighet i form av fyndlådor lyst igenom, eller så har spelmekaniken inte nått upp till mina förväntningar. Men jag kan glädjande berätta att det verkar ha vänt nu. I Need for Speed Heat möter jag istället mycket av den spelglädje som jag njöt av i Need for Speed Rivals (8/10) och lånar kärlek från världens bästa spel: Burnout Paradise Remastered (10/10).
I staden Palm City är livet allt annat än lugnt. Inte nog med att de adrenalinstinna racerförarna konkurrerar med varandra; nu har dessutom en elak, korrupt polisstyrka intagit staden. De har tagit sikte på de oskyldiga bilentusiasterna och tänker sätta stopp för allt som är roligt i staden.
Som nybörjare inom illegala gatlopp i staden, är det upp till mig att skapa mig ett namn och klättra i rang för att så småningom bli den högst aktade föraren. Vägen dit är lång och sträcker sig över en enorm karta som anammar konceptet med en öppen värld.
Körkänslan är till en början aningen stel och seg, men redan efter några uppgraderingar visar sig markanta förbättringar. Efter ett tiotal enklare lopp har jag tjänat ihop tillräckligt med pengar för att uppgradera kärran ordentligt, och sedan tar det fart ordentligt på gatorna.
Berättelsen levereras via överdrivet häftiga dialoger och varvas med skriptade tävlingar. Som vanligt i Need for Speed-serien är det inte berättelsen eller videosekvenserna som tar hem priset, utan tävlingarna och bilarna. Bilar, och delar för att trimma dem, köps med pengar som jag vinner i loppen, men respekt erhålls inte med pengar, utan med rykte. För att snabbt tjäna ihop till ett ökänt anseende måste jag bege mig ut på natten och tävla.
Skillnaderna i staden är bokstavligen som dag och natt när det kommer till dessa tidpunkter på dygnet. När solen lyser är allt normalt och loppen känns avslappnade. Men när jag väljer att ta mig an mörkret och natten, höjs inte bara pulsen – den dubblas.
Om livet under dagen var lugnt, blir det rent hysteriskt när solen har gått ned. Jag har möjlighet att sno åt mig mycket större mängder pengar och rykte under kvällen, men om polisen fångar mig förlorar jag delar av det jag har intjänat.
Men det är något som är rejält galet i Palm City. Under natten är polisen riktigt på hugget; något som stämmer överens med berättelsen. Jag förstår dock inte för mitt liv hur gatorna kan fyllas med trafikanter långt in på natten, och speciellt inte när jag försöker fly från polisen som är hack i häl.
Dock välsignar titeln mig med något som jag har saknat väldigt länge; skön kontroll över bilen, relevanta uppgraderingar och en total avsaknad av loot-lådor. Jag är övertygad om att jag kommer att spela Need for Speed Heat ända tills jag får en platinatrofé.
Hej, hur står sig detta mot Need for Speed rivals? Det tyckte jag var ett riktigt bra arkadracing. Senare NFS-spel har varit betydligt sämre, tycker jag iallafall.
Har du kört dangerous driving av tidigare criterion-snubbarna? Den hade jag mycket höga förväntningar på men blev ganska besviken faktiskt. Körkänslan var ganska kylskåpig och konstant turbo tar bort rätt mycket av känslan.
Hej, och tack för kommentaren!
Jag tycker att detta är jämförbart med Rivals faktiskt. Visserligen är det en gnutta mer åt simulatorhållet även om det håller sig väl inom arkad-racingens gränser.
Sedan är polisjakterna svårare här, men å andra sidan fantastiskt pulshöjande, något som jag saknade i Rivals.
Jag håller med om de senare NFS-spelen, men detta var ett rejält kliv i ”rätt” riktning 🙂
Har inte kört Dangerous Driving. Det känns lite som att gubbarna Three Fields ännu inte har förstått att de bara behöver göra ett nytt Burnout, inget annat 😛
Jag håller helt med om att detta är ett stort steg i rätt riktning. Jag har riktigt roligt när jag spelar, det är bra känsla, snyggt och bra spelmekaniker. Det enda jag kan tycka behöver förbättras är systemet för att spela med andra online, men i det stora hela är det en parentes 🙂
Härligt att de är påväg åt rätt håll igen, var också väldigt förtjust i Rivals för att sedan bli besviken på uppföljarna. Kommer nog att hålla koll på detta under Black Friday, men dyker ingen bra deal upp då så skaffar jag det nog ändå…
Sen hade även jag hellre sett ett nytt Burnout. Även om jag tycker att Takedown är mycket roligare än Paradise var öppna värld inte höll lika klockren bandesign som de tajta racen i del 3-4.
Kommer vi till Burnout så tycker jag tvåan var den absolut bästa med sjukt tighta banor där man faktiskt var tvungen att undvika bilar och väggrenar istället för att bara grinda sig igenom. Crashläget var ju grymt också, men bra att det låg helt avsides.
Men det kan vara nostalgi glasögonen som gör sitt också…