Recension: My Hero One’s Justice 2 [PS4]

Vad har Dragon Ball, One Piece, Naruto och One-Punch Man gemensamt? Jo, de är alla populära mangor som publicerats i den japanska serietidningen Shōnen Jump och rönt stora framgångar som animerade tv-serier. Därefter har dörren varit vidöppen för att erövra tv-spelsvärlden via alla fansen.

Denna resa har även mangan My Hero Academia gjort och den senaste speltiteln är My Hero One’s Justice 2. Den snälla skolpojken Izuku vill bli superhjälte, men är av någon anledning den enda i sin värld utan minsta lilla superkraft. Lyckan vänder dock när han träffar sin idol, den legendariske hjälten All Might, som tar honom under sina vingar. Med All Mights vägledning lyckas Izuku komma in på det finaste lärosätet där nästa generations hjältar utbildas.

Det är i detta universum som My Hero One’s Justice 2 utspelar sig och hämtar sin berättelse och karaktärer ifrån. Precis som föregångaren är detta ett slagsmålsspel i 3D på olika arenor där deltagarna envisas med att bryta mot fysikens lagar.

För den oinitierade kan stridssystemet kännas överväldigande, då det är en hel del information att ta in. Dina tre huvudval är normala attacker, kontrande attacker och attacker som inte går att blockera. De olika varianterna är dock färgkodade för att förenkla möjligheten att skilja dem åt.

Skickliga spelare använder sina polares attacker offensivt – jag föredrar de defensivt!

Stridssystemet har en form av sten-sax-påse-mekanik, som efter några timmars spelande inte känns så djupt som jag upplevde det initialt. Om en motståndare fångar in dig i en längre kombination finns det alltid minst två sätt att bryta underläget. En variant är att använda någon av sina polare för en dödlägesbrytande överraskningsattack. Beroende på vilket av de olika spellägena kan du välja fritt, låsa upp eller köpa de följeslagare du vill ska assistera dig.

Själva kampanjen är bara två timmar kort och handlingen ett uthugget parti som löper mellan två säsonger. Av detta skäl är spelläget inte speciellt upphetsande för fans, och riskerar mest att förstöra handlingen för de som vill ge serien en chans. Spelläget “Mission” är troligen det jag lagt mest tid på. Här är det tänkt att nöta matcher likt ett rollspel för att få erfarenhetspoäng, gå upp i nivå och köpa nya karaktärer som kan stötta dig för att avancera.

Att använda sina Plus Ultra-attacker först och skoningslöst rekommenderas.

Bland nyheterna i denna upplaga finner vi till exempel förstörbara miljöer på arenorna som gör att du kan slå någon genom golvet ner på nästa våning. Striderna respekterar verkligen källmaterialet och ger oss de animestrider vi vill ha.

Ett konstigt designbeslut och på minuskontot är att det inte går att spela online med en kompis. Kompromissen, för att spela online med vän, är ifall ni sitter vid samma maskin inloggade på era respektive PSN-konton.

My Hero One’s Justice 2 är en uppdaterad och bättre version av föregångaren och har ett fyrtiotal karaktärer att leka med. Förutom att du kan spela karaktärer från serien är variationen kring hur de slåss imponerande och ger verkligen fansen vad de vill ha på denna front. Överlag är det dock inte ett av de bästa spelen baserat på en manga, men det tillhör helt klart det övre mellanskiktet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.