Recension: Murdered: Soul Suspect [PS4]

Den lilla staden Salem i Massachusetts är en samhälle med ett mörkt och blodigt förflutet med tanke på de omtalade häxprocesserna under slutet av 1600-talet där ett tjugotal människor blev avrättade. Ett flertal verk med övernaturliga teman har sedan dess inspirerats av både händelser och miljö och Murdered: Soul Suspect är inget undantag.

I denna berättelse har du rollen som kriminalpolisen Ronan O’Connor, som i likhet med Salem har ett brokigt förflutet. Vad som började med ungdomsbrottslighet eskalerade sen även till fängelsestraff, men sedan dess har Ronan beslutat sig för att ordna upp sitt stökiga liv. Hans svåger Rex – som också är polis – hjälpte honom på vägen men många av deras kollegor har av förståeliga skäl sina reservationer mot Ronan.

Under en utredning rörande en seriemördare som är känd som The Bell Killer är Ronan nära att ta mördaren på bar gärning, men blir istället ett av de otaliga offer som skördats. Han märker dock att han fortfarande befinner sig kvar i världen – om än i spökform – och får besked om att han har lösa trådar kvar från sitt liv som måste hanteras innan han får ta sig vidare. På så vis påbörjar du en form av utredning av Ronans mord för att lista ut mördarens identitet.

Själva spelet styrs ur ett tredjepersonsperspektiv, men rent mekaniskt påminner det ganska mycket om ett klassiskt äventyrsspel. Du genomsöker huvudsakligen spelvärlden efter ledtrådar som du sedan pusslar ihop för att lösa delar av mordgåtan. Det är sällan du utsätts för komplicerade pussel dock, utan det är betydligt mer fokus på själva berättelsen i likhet med Telltales framgångsrecept med The Walking Dead och The Wolf Among Us.

Vem vare som mörda?

Vem vare som mörda?

Spelet är uppdelat i tre huvudsakliga spelmekaniska moment. Dels har du själva utredningen där du genomsöker ett specifikt område för att hitta ledtrådar som kan leda dig vidare i berättelsen. Detta brukar sedan följas upp av relativt fritt vandrande runt i Salem där du kan sysselsätta dig med sidouppdrag eller leta efter de hundratals samlingsbara föremål som spelet innehåller. Då och då blandas det även in smygsekvenser där du behöver hålla dig utom synhåll för demoner för att sedan anfalla dem bakifrån.

Det sistnämnda spelläget är inte riktigt genomtänkt då det varken tillför något eller är speciellt kul att spela. Det är oftast väldigt enkelt att smyga upp bakom en demon och ta kål på den, men det känns inte riktigt tillfredsställande eftersom det bara är ett farthinder i berättelsen. Lyckligtvis är dessa sekvenser inte så många och blir därför enbart ett mindre irritationsmoment.

Under utredningsfasen kan du ta människor i besittning för att lyssna på deras tankar, snoka i vad de tittar på och influera deras tankar genom att införa minnesbilder. De här momenten är väldigt intressanta, men de används lite för sällan – i synnerhet förmågan att influera människor som är en smart lösning för att kunna locka fram nya ledtrådar i och med att du inte kan interagera direkt med människor och föremål.

Bortsett från de övernaturliga fenomen som kryddar berättelsen är det i grund och botten ganska klassisk mordhistoria och en ganska välberättad sådan också. Det finns gott om intressanta karaktärer och när du senare i spelet stöter på tonårstjejen Joy – som visar sig vara ett medium – skapas det även en intressant dynamik mellan henne och Ronan eftersom hon är den enda länk Ronan har till den levande världen.

Det finns mycket intressant bakgrundshistoria i spelet; både om staden, karaktärerna och historiska händelser relaterat till berättelsen. Tyvärr är detta förpassat till samlingsbara föremål i form av tidningsurklipp, brev och böcker. Dessa historier skapar en bättre förståelse för vad som händer i spelet och det är därför lite tråkigt att spelaren behöver dammsuga varje gränd och vrå för att hitta dessa föremål.

Murdered: Soul Suspect är ett spel som var en väldigt positiv överraskning för mig. Efter att ha blivit relativt hårt marknadsfört vid förra årets E3-mässa försvann det ganska fort från radarn. Detta betyder ofta att slutprodukten kommer att vara undermålig, men i detta fall bjuder Airtight Games faktiskt på ett riktigt underhållande spel.

Det finns absolut opolerade ytor i spelet i form av grafiska tillkortakommanden och tillfällen med dålig bildfrekvens, men helhetsintrycket vägs inte ner alltför mycket av detta. Det känns som en vettig evolution av det klassiska tvådimensionella äventyrsspelet och bör tilltala de som är fans av denna genre.

2 kommentarer
  1. Mattias Lönnqvist
    • Johan Lindros Johan Lindros

Kommentera