Recension: Monster Hunter: World [PS4]

Capcoms långkörare Monster Hunter har aldrig riktigt lyckats bryta igenom stort i Europa trots ett antal modiga försök till ett antal olika plattformar. Nu slår utvecklarna stort på marknadsföringstrumman för Monster Hunter: World, det första spelet i serien som släpps simultant i hela världen. Är tiden rätt för Monster Hunter-konceptet att ta världen med storm?

Min första introduktion till serien var rätt skakig. Monster Hunter kunde enligt omslaget också spelas i uppkopplat läge men trots flera försök jag tror aldrig att jag lyckades uppleva det. Efter att ha försökt förstå mig på spelet i ett par timmar och aldrig riktigt lyckats bemästra de smått konfunderande menyerna (och vansinniga laddningstider) så ställde jag spelet på hyllan permanent, och där står det fortfarande och samlar damm.

Jag kunde inte riktigt släppa iden om Monster Hunter, och efter att jag fallit handlöst för Demon’s Souls och Dark Souls började det klia lite i fingrarna efter att jaga ner och besegra fantastiskt stora monster. Men jag ville inte behöva göra det på de portabla plattformar de senaste spelen i huvudsak släpptes till.

En helt ny värld väntar

En helt ny värld väntar

Lusten att jaga gigantiska monster väcktes dock till liv igen när Capcom började visa upp Monster Hunter: World. Med huvudet surrande av jaktinstinkter dök jag in i dess expansiva värld, och jag märker direkt att mycket har ändrat sig från mina första, stapplande intryck av det ursprungliga spelet. Världen är såklart mycket vackrare och mer välfylld av detaljer än i dess allra första iteration till PlayStation 2, men spelet är också väsentligt bättre på att förklara hur det fungerar.

Femte utforskarflottan är på en expedition mot den nya världen, för att undersöka, utforska och studera dess fascinerande miljöer och bestar. Efter ett smärre missöde under resan hamnar vi till sist på rätt plats, och vårt uppdrag kan äntligen ta vid – det är dags att utforska den nya världen till fullo. Mina första stapplande steg tillsammans med min Palico, ett litet kattkreatur som är lika sött som dödligt, slutar naturligtvis i min död. Men envishet, och ett par besök i spelets träningsområde, gör att jag snart lyckas fälla mitt första ordentliga monster och jag börjar bli varm i kläderna.

En av de bästa saker i Monster Hunter: World – kattkockarna!

Att utforska den nya världens olika områden i jakt efter monster känns bra – världen är fantastiskt vacker och detaljerad, och ekosystemet känns levande. Till skillnad från de tidigare spelen i serien så är spelens områden mer sömlösa. Visst är de fortfarande uppdelade i ett par olika zoner, men de hänger numera samman utan en störande laddningssekvens. Till min hjälp har jag också fått ett par eldflugor som är hejare på att hitta saker i miljöerna, antingen monsterfotspår eller råmaterial som jag kan använda till att framställa drycker, ammunition eller fällor.

I stridandet mot de stora monstren finns det en hel del roligt att roa sig med – ett antal olika vapen att bemästra, fällor att bygga eller andra attiraljer att använda. Hur man än väljer att beväpna sig så känns striderna hyfsat välbalanserade, oavsett om du utrustar dig med ett gigantiskt tvåhandssvärd eller två snabba kortsvärd. Genom att besegra monster låses möjligheten att uppgradera både vapen och rustningar upp, och kan räkna med att behöva jaga samma monster ett antal gånger för att få tag på deras åtråvärda uppgraderingsdelar.

Slagsmålen mot de större monstren blir oftast intensiva, och kan ta en rejäl stund.

På det stora hela är Monster Hunter: World ett mästerverk, men visst finns det en del irritationsmoment. Online-läget är inte helt välpolerat, och att spela tillsammans med vänner skulle kunna lösas lite bättre – men det är smärre klagomål i sammanhanget. Att behöva slåss mot samma fiender gång på gång i hopp om att rätt material kan återvinnas efter dess död känns som ett lite större problem, men är ju samtidigt ett väletablerat designval, och som tur är så är striderna både utmanande och roliga.

Capcom har med Monster Hunter: World lyckats skapa en till synes levande spelvärld, och det är ett rent nöje att utforska den och bekämpa dess bestialiska monster. Jag ser fram emot att se vad de har för planer för att att fortsätta hålla spelet levande.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.