Recension: Monster Hunter Stories [PS4]
Monster Hunter-serien är utan tvekan en av Capcoms största kassakor på den globala nivån. Det tog dock många år innan den fann sin målgrupp utanför Japan, men Monster Hunter: World slog in dörren som en murbräcka och har nu blivit företagets bäst säljande spel någonsin. I väntan på nästa års stora, efterlängtade uppföljare har Capcom beslutat sig för att väcka nytt liv i sidospåret Monster Hunter Stories, för att tillfälligt släcka den törst det finns efter monsterjakt.
Detta spel släpptes ursprungligen till Nintendo 3DS, och har ett helt annat upplägg jämfört med huvudspelen i serien. Här spelar du nämligen inte som en jägare, utan istället som en ryttare. Denna traditionsfyllda grupp människor lever avskärmat från övriga världen i harmoni med naturen och de vilddjur som finns i byns omnejd. Den lugna vardagen rivs dock upp ganska hastigt när byn blir attackerad av ett mystiskt monster som se ut att vara infekterat av något illavarslande.
Uppdraget för vår protagonist blir då, inte helt otippat, att luska ut vad som har orsakat monsterattacken. Detta äventyr leder ganska snabbt ut ur det trygga område som ryttarna kallar för hem, och när du börjar stöta på jägare möts du av en misstro när de inte riktigt förstår dina motivationer. Båda parters slutmål är dock detsamma – att få stopp på den märkliga infektion som verkar sprida sig bland de lokala monstren.
Den största biten som skiljer Monster Hunter Stories från huvudserien är själva stridssystemet. Till skillnad från de stora, actionfyllda bataljerna bjuder Stories istället på ett ganska Pokémon-liknande turordningsbaserat system där du väljer attacktyper och andra interaktioner från en meny. I grund och botten är det ett sten/sax/påse-system där du ska försöka använda rätt attacker för att kontra fiendernas drag
Du har dock inte full kontroll över vad ditt monster gör, utan det bestäms mer av vilken typ av monster du använder dig av för tillfället. Och det innebär ju då att du behöver skaffa fler monsterpolare för att kunna ha en välavrundad stridsförmåga oavsett vad du ställs mot. Detta gör du genom att utforska grottor som slumpmässigt dyker upp i omvärlden för att sedan sno ett ägg från det monsterbo som finns där. Grottor och ägg har olika nivåer av sällsynthet, vilket spelar in i hur starka dina nyfunna allierade kan bli. Detta kan sedan förfinas genom att låta dina favoritmonster ärva speciella förmågor, och om du är perfektionist kommer detta system att sluka många av dina timmar.
I likhet med huvudserien finns det även möjlighet att lägga tid på tillverkning och uppgradering av utrustning, men jag upplever att detta inte riktigt kräver lika mycket nötande i Stories. Åtminstone inte för de viktigaste uppgraderingarna, men om du vill ha det bästa av det bästa kommer du förstås att behöva lägga manken till en aning.
Även om spelet är charmigt på flera sätt känner jag dock att helheten inte riktigt har åldrats speciellt väl. Striderna är ganska enformiga och saknar dynamik för att göra dem intressanta, och det mesta känns väldigt segmenterat för att passa bra på originalplattformen. Det gör att jag aldrig riktigt känner att jag får upp någon framåtrörelse, även om jag vill se hur berättelsen utvecklar sig. Det finns ett fundament här som har mycket potential, men det blir i längden lite för enkelt att lägga det åt sidan när spelmekanikerna inte varieras eller utvecklas.