Recension: Monster Harvest [PS4]

Spel där du sköter en gård och odlar grödor och föder upp djur eller monster har vuxit fram som en egen genre och om jag skulle lägga Monster Harvest i ett fack så är det definitivt där det hamnar.

När spelet startar har du tröttnat på stadslivet och din excentriske farbror har hittat ett sätt att förbättra sin bondgård med slem. Han erbjuder dig därför sin gård medan han fokuserar på sin forskning.

En tidig inkarnation av min odling, långt innan konstbevattning och expansion.

Kanske inte helt oväntat så blir det en jakt på resurser oavsett om du behöver nya frön, trä, sten eller metaller. Men den absolut mest begränsande faktorn är din energi, eftersom precis allting du gör suger musten ur dig och dagarna formligen rusar iväg.

Spelet är helt fritt från stress och de enda gångerna pulsen ökat något har varit när min energi inte har räckt till att bevattna mina odlingar eller när något av mina monster dödats medan jag utforskat grottorna. För några av er kanske den avslappnade spelformen är något positivt som får er att kasta ett extra öga på det, men för mig känns cyklerna repetitiva och aningen sega och tråkiga.

Det som piggar upp den eviga loopen av att så och vattna är det mystiska slemmet som kommer i flera färger. Om du berikar dina växter med rött slem växer de upp till ett monster, eller en ‘planimal’ som de kallas, medan det blåa slemmet ger boskap. Monstren kan du ta med dig och strida med och öka deras rang. Stridssystemet känns otroligt sömnigt och genomsyras av lathet och total brist på inspiration. Jag tänker på väldigt gamla rollspel där karaktärerna på sin höjd kan utföra en standardattack och har en eller ett par specialförmågor.

Striderna är alltid en mot en, så det gäller att sätta skadade monster på avbytarbänken.

Det finns också en by med några butiker och invånare, men även här saknas djup. Dialogerna är ytliga och ger mig förvånansvärt lite ledtrådar om hur jag förväntas fördjupa relationerna och låsa upp mer innehåll. Jag stör mig även på designen av den trötta byn som tvingar mig att gå långa omvägar kring onödiga staket som bara tillför seghet och irritation. Tyvärr försvinner inte den känslan ens när jag avlat fram riddjur som snabbar upp min förflyttning.

Spelet drivs av ett antal måsten. Jag måste vattna mina växter när det inte regnar, jag måste sälja grödor för att få pengar, jag måste slåss i grottan för att hitta fler frön. Och det i sig är inget konstigt, men tyvärr känns det för mig mer som ett jobb än den avkoppling och flykt som jag söker med mitt spelande. Ganska snabbt har jag en uppsättning monster som rensar hela grottan varje natt utan att stöta på någon större utmaning och då förstärks känslorna av arbetsbördorna ytterligare.

Genren i sig är ingen personlig favorit, och Monster Harvest tar sig inte upp på några topplistor heller. Efter en intressant start, drunknar spelet i repetition och små irritationsmoment.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.