Recension: Metamorphosis [PS4]

Gregor Samsa har en rätt jobbig morgon. Han och kamraten Josef K var ute igår och firade Josefs födelsedag, och det blev en kväll som kanske involverade lite för mycket att dricka. Trött och bakfull drar sig Gregor upp ur sängen, i ett rum han inte helt känner igen. Sov han över hos Josef? På väg mot Josefs rum för att reda ut vad som hände under gårdagen börjar Gregor känna sig lite konstig.

Korridoren ser obekant ut och han befinner sig snart i ett rum vars proportioner är märkliga – alla möbler är jättestora och han når inte upp till dörrhandtaget. Efter att ha klättrat runt på möbler, hittat en nyckel och ett märkligt brev som uppmanar Gregor att ta sig till Tornet så lyckas han till sist öppna dörren.

Strax därefter börjar Gregor känna sig ännu märkligare, världen runt omkring honom ter sig ännu större och när han inte längre känner igen sina fotsteg och tvingas krypa igenom ett ventilationshål inser han att det kanske inte är världen som väldigt stor – det är han som är liten, och numera en insekt.

Som insekt är det svårt att påverka världen, men det är mycket lättare att spionera och tjuvlyssna.

Att vakna bakfull och plötsligt inse att att man har blivit en insekt kan verkligen förstöra ens dag, men Gregor tar det ganska väl. Istället för att rulla över på rygg och sprattla med alla sina ben försöker han hitta en förklaring på vad som hänt. När han väl hittat Josef så verkar kamraten ha hamnat i lite klammer med en polisman, men Gregors försök att få hans uppmärksamhet faller för döva öron. Däremot hittar han fler uppmaningar att röra sig mot det som kallas för Tornet. Sagt och gjort, Gregor har ett mål med sin nya tillvaro som insekt. 

Metamorphosis är väldigt inspirerad av Franz Kafkas klassiska novell med samma namn (från 1915), dock är det en väldigt liberal tolkning. Där Gregor aldrig lämnar hemmet i novellen, tar spelet med Gregor på en väldigt lång, pusselfylld resa för att hitta det omtalade Tornet och försöka återfå sin mänsklighet.

Att spela som en insekt låter kanske inte så jätteroligt, men faktum är att Ovid Works har lyckats göra det riktigt kul. Att se en vansinnigt surrealistisk värld ur ett marknära perspektiv och att snacka med andra insekter känns väldigt passande och intressant. Gregor springer nämligen på andra stackare som också blivit insekter på vägen till tornet, alla med sina egna berättelser och problem. 

Vissa skalbaggar har det bättre ställt än andra.

Utan de vansinniga miljöerna och de utmaningar de innebär för Gregor hade Metamorphosis nog fallit ganska platt. Nu krävs det en del klurande, klättrande och hoppande för att navigera sig runt i en värld anpassad för människor. Ligger det ett viktigt brev i en byrålåda? Taskigt läge, som en liten skalbagge är det väldigt svårt att öppna lådor. Kommer en människa i rummet öppna den? Hur övertygas den isåfall? Eller finns det kanske ett litet hål du kan krypa in i någonstans?

Fantasifullheten i miljöer är imponerande. När jag hamnar i en advokats arbetsrum känns det väldigt självklart att hans gamla skivspelare används av andra insekter som det coolaste diskoteket i världen. Och visst är det logiskt att det byggts upp ett litet samhälle runtomkring en filmprojektor? 

Samling kring pastorn. Undrar om det är en domedagsprofetia idag igen.

Kafka-novellen är dock inte den enda inspirationen, utan en bit in i spelet börjar det märkas av kraftiga influenser från en annan Kafka-novell – nämligen Processen. Utan att avslöja för mycket, vilar ett tungt ansvar på Gregors (metaforiska) axlar. Och på klassiskt Kafka-maner måste Gregor såklart se till att hans pappersarbete är korrekt innan han ens kan få komma i närheten av Tornet. Spelets skildring av en plats full av byråkratiskt pappersarbete är häpnadsväckande vacker och spektakulärt idiotisk. 

Metamorphosis är ett väldigt ovanligt spel, inte bara på grund av Kafka-influenserna eller det märkliga perspektivet. Det har lika delar humor, surrealism, cynism och extremt dystopiska tankar och idéer. Men det hela balanseras upp på ett bra sätt. Kontrollerna och själva plattformandet hade kunnat vara en aning mer precisa, men med tanke på att Gregor nyss blivit en insekt så känns det snarare trovärdigt att han inte har full kontroll på alla sina ben riktigt än.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.