Recension: MARS 2120 [PS4, PS5]

”Space, the final frontier”, ett citat från Star Trek som många år fungerat som en lockande slogan för rymdens alla mysterier. Visst klingar det sant för verkligheten med, även om serien är fiktion. Planeten Mars är en inte alltför sällsynt skådeplats för såväl fiktiva äventyr som verkliga expeditioner, ett faktum som har gjort den till en något mytomspunnen plats i vår populärkultur. Många spel har utspelat sig på detta röda klot, och MARS 2120 är ett av de senare. Jag har dragit på mig rymdstövlarna och besökt planeten.

MARS 2120 är ett så kallat metroidvania-spel och upplägget följer i stort de drag som tillskrivs genren. Efter en intensiv start där jag både lär mig grunderna till kontrollerna och sedan använder kunskapen för att fly ett jordskred befinner jag mig i entrén till en rymdbas. Personalen på basen har nämligen aktiverat en nödsignal, och det är i rollen som soldaten Anna Charlotte jag dyker upp för att undersöka saken. Världen visas ur ett 2.5-dimensionellt perspektiv med en twist där man stundvis leker med kameran för att ge delar av miljöerna ett ytterligare djup. Knepet funkar bra och lyfter de välpolerade, nästan IKEA-inspirerade, avdelningarna i rymdbasen snäppet högre.

Spelets kontroll känns tillförlitlig och dess användningsområde utvecklas ständigt med hjälp av de många förmågor jag låser upp under resans gång. För det mesta är miljöerna relativt lättframkomliga, men det kommer ögonblick då lite traditionellt plattformshoppande blir aktuellt och jag behöver fokusera ytterligare för att till exempel inte trilla ner i en avgrund. Mer vanligt är att de långa korridorerna befolkas av diverse mutanter, mystiska soldater och fällor av olika slag, och det är då mina bössor åker fram.

När det kommer till Annas offensiva utbud är det fördelat mellan skjutvapen och närstridsförmågor. Skjutvapnen har olika element kopplade till sig, vilket känns som ett udda val av tema i kombination med spelets övriga rymdtema. Det finns ett fåtal olika skjutvapen, alla med element som elektricitet, eld och is som utöver att de orsakar specifika skadetyper även har olika förmågor kopplade till sig. Förmågorna har oftast en praktisk funktion och kan utföra allt från att elektrifiera urladdade maskiner till att frysa vatten till plattformar och liknande. Dessutom måste jag stundvis ha rätt vapen till hands för att ens kunna öppna vissa dörrar, något som aldrig riktigt känns särskilt smidigt. I offensivt syfte gör de dock det utlovade jobbet.

Ett av spelets lite mer frustrerande problem har att göra med fiendernas intelligens och beteendemönster. Medan vissa motståndare utgör ett hyggligt motstånd känns andra snudd på omotiverade att ens försöka attackera mig. Det kombinerat med det faktum att jag läks en snutt efter så gott som varje konfrontation får effekten att det sällan blir någon större utmaning att utforska i spelet, och att de gånger jag faktiskt stryker med gör jag det på grund av naturliga faror i omgivningen.

Allt eftersom jag besegrar motståndare får jag erfarenhetspoäng att låsa upp olika sorters bonusar för. Dessa kretsar oftast kring att förbättra min hälsa och ge mig starkare skydd, men de kan även vara kopplade till mina mer offensiva behov i form av snabbare omladdningar och liknande. För att låsa upp dem behöver jag hitta speciella föremål, men även rätt mängd erfarenhetspoäng för att ha råd med dem. Här dyker ett annat frågetecken upp i form av utdelningen av nämnda erfarenhetspoäng. Jag märker nämligen att de baseras på mängden skott jag får in på min motståndare, snarare än att jag besegrar dem. Detta leder till den fascinerande konsekvensen att jag får mindre poäng ju effektivare jag är, och mängder av dem om jag drar fram mitt svagaste vapen istället. Det får mig att höja på ögonbrynen, vilket kanske inte är förvånande.

Trots sina annorlunda och något oslipade inslag är MARS 2120 ett ganska underhållande (om än lättsamt) spel. Tre fjärdedelar in i äventyret händer dock det som kommer att få en avgörande effekt på mitt nuvarande omdöme. Precis som med Graven (5/10) för någon månad sedan uppstår någon sorts bugg, och min sparfil blir obrukbar. Det blir ett tråkig avslut för rymdsoldaten Anna och mig, men förhoppningsvis löser utvecklarna problemet inom snar framtid. Tills dess kan det vara bra att avvakta eventuellt köp.