Recension: Mafia: The Old Country [PS5]

Mafia-serien kanske aldrig har haft riktigt samma genomslagskraft som Grand Theft Auto-serien, även om de är snarlika i ämne och struktur. Mafia har dock alltid varit mer fokuserat på själva berättelsen framför sandlådan, samtidigt som utvecklarna har hållit sig mer inom ramarna istället för att sväva ut i satirens område.

Hittills har de tre tidigare spelen i serien utspelat sig i USA från 1930-talet i första spelet till 1960-talet i Mafia III (7/10), men Mafia: The Old Country har istället tagit ytterligare steg tillbaka i tiden och har Sicilien som skådeplats.

Spelet har sin början 1904 i ett gruvbrott i den sicilianska landsbygden, där vi får lära känna Enzo som har haft en tuff start i livet. Efter en fattig uppväxt blev han såld som arbetskraft till gruvägaren Don Spadaro eftersom Enzos pappa var djupt skuldsatt och inte kunde betala på annat vis. Arbetsförhållandena är som förväntat inte optimala, med allt från regelbundna dubbelskift till misshandel från förmännen. För att inte tala om livsfaran i själva gruvschakten från både gasläckor till rasrisk.

Efter en serie dramatiska händelser hamnar Enzo till slut i en situation där han måste fly från gruvan och hamnar ofrivilligt mitt i en familjefejd mellan Spadaro- och Torrisi-familjerna. Don Torrisi ger honom en chans att jobba sig uppåt i familjen, och till en början ser det ut att vara en idyllisk tillvaro jämfört med misären han levde i tidigare. Men som alltid i dessa historier varar sällan lugnet alltför länge när Enzo börjar klättra i leden.

I likhet med de två första Mafia-spelen utspelar sig händelserna i en öppen spelvärld, även om berättelsen huvudsakligen är linjär. Det känns dock som att The Old Country hade lite större ambitioner från början, men fick snävare ramar att passa in i ju längre utvecklingen gick. I början får jag en ganska långsam introduktion i likhet med vad som erbjuds i öppna spelvärldar med många mekaniker och komponenter, men när berättelsen sedan tar fart stannar spelet aldrig riktigt upp och uppmuntrar mig att utforska. Det gör att spelet känns lite kluvet i sina idéer och utförande och försöker balansera mellan två stolar.

Med det sagt gillar jag själva berättelsen överlag. Det är väl kanske inte världens mest unika tolkning av en maffiahistoria, men den är i stort sett välskriven och välspelad och den vinner mycket på att den använder Sicilien som skådeplats. Många av dessa berättelser fokuserar på den italienska maffians inflytande i USA, och det känns därför ganska fräscht att få se något som hanterar ursprunget istället. Med tanke på att miljöerna dessutom är utsökt skildrade är det många gånger lockande att hänga kvar och kika på utsikten i dalen där hela dramat utspelar sig.

Många av uppdragen håller ganska hög klass, även om de i grund och botten oftast handlar om att köra till ett specifikt ställe och skjuta massor av Don Spadaros anhängare. Det som lyfter upp upplevelsen är att det finns gott om dramatiska scriptade händelser som får mig att känna att jag är en del av actionsekvensen. Det påminner till viss del om när Uncharted-spelen bjuder på större händelser, fast kanske inte riktigt lika polerat och avancerat av förklarliga skäl.

Tyvärr finns det även en del uppdrag som innefattar obligatoriskt smygande, vilket sällan är ett lyckat element. Det är en ojämn upplevelse som både bjuder på stendumma vakter som är i akut behov av glasögon till levande radartorn som kan upptäcka millimeterrörelser på tre kilometers avstånd, men lyckligtvis är sekvenserna inte överdrivet långa.

Mafia: The Old Country är ett spel som jag länge fick grubbla på när jag skulle bestämma mig för ett slutbetyg. När det är som bäst bjuder det på verkligt intressanta karaktärer och sekvenser som fick mig att greppa handkontrollen hårt för att hänga med i svängarna. Men i slutänden känns det som att den öppna spelvärlden mer är ett hinder än en bidragande faktor. Om spelet skapades helt och hållet som en linjär spelupplevelse skulle utvecklarna ha en bättre chans att styra över berättandet och tempot, och det skulle hjälpa en hel del emellanåt.