Recension: Loot River [PS4, PS5]

Roguelikes är en genre som minst sagt har varit i ropet de senaste åren. Själv har jag spelat och recenserat ett helt gäng av dessa spel, men trots det har jag inte direkt upplevt att det har varit någon större brist på variation eller nya inslag inom genren. Vissa upplägg och teman har absolut återanvänts, men de flesta av dem kan nog ändå ses som en slags naturlig ryggrad i genren oavsett om man störs av dem eller inte. Loot River, det senaste av dessa spel jag har spelat bär också på en del bekanta inslag, men även en del nytt och spännande som jag här nedanför tänker berätta mer om.

Till att börja med är det lite knepigt att förklara handlingen i spelet. Den skrivs inte ut på näsan, utan behöver snarare pusslas ihop av spelaren själv med hjälp av små fragment av information man matas med genom olika kanaler. Spelet innehåller inte jättemånga karaktärer att interagera med, men med deras utsagor, informationstexter för utrustning och små meddelanden som andra äventyrare har lämnat efter sig går det att skapa sig en vag bild. Spelets namnlöse karaktär är nämligen fast i en sorts dimensionsknut som består av olika platser som alla knyter an till ett mystiskt fort, men även en slags fristad där jag kan andas ut mellan mina äventyr.

Mitt uppdrag är att jobba mig uppför floden, rena de av monster invaderade platserna och sedan röra mig vidare till en ny ”dimension” tills de alla är avklarade. Det kanske låter enkelt på pappret, men som du säkert anar blir det betydligt lättare sagt än gjort. Varje nivå är nämligen uppbyggd som en slags flod fylld av plattformar, hinder, fällor och monster. Jag kan färdas fram på plattformarna i vilken riktning jag känner för, så länge de får plats i de trånga passager som utgör stommen i varje nivå. Plattformarna har olika former, olika höjd och kan dessutom ha hinder som gör att det krävs en del pusslande, inte endast för att komma fram, utan även för att få fördelar i strid och undvika fällor och bakhåll. Det är ett simpelt men förvånansvärt underhållande upplägg. Genom att hitta vissa artefakter kan jag dessutom modifiera nivåerna något, som exempelvis att ta bort vissa fällor, anpassa fiender med mera.

På varje nivå finns det mängder med fiender som tillsammans med nivåernas olika förutsättningar bjuder på varierande grader av utmaning. Fienderna är varierade och har olika egenskaper som ofta gör att jag måste tänka mig för lite innan jag ger mig in i närstrid med dem. Vissa av dem har ett offensivt fokus och ger sig på mig så fort de får möjligheten. Andra är mer defensivt orienterade och hjälper sina kamrater genom att låsa plattformarna så att jag inte kan fly, sköldar varandra, attackerar på avstånd och så vidare. Variationen är hyfsad, även om jag efter många omgångar och omstarter känner att flera av fienderna snarare blir utfyllnad än egentliga hot. Även bossarna bjuder på en del omväxling och jag uppskattar hur flera av dem interagerar med plattformarna och nivåernas design under striderna. Stundvis känner jag att den grafiska stilen gör striderna något svåröverskådliga, men för det mesta utgör det inget större problem.

Från start är min hjälte klen, men genom att gradvis låsa upp olika sorters utrustning och vapen kan jag forma honom efter olika spelstilar som kan göra utmaningen något enklare. Besegrar jag motståndare kan jag genom de erfarenhetspoäng jag får öka egenskaper såsom styrka, smidighet och intelligens, men dessa val rimmar inte helt bra med att utrustningen i stort sett slumpas fram spelet igenom. Jag får nämligen i väldigt begränsad grad välja utrustning själv. Butikerna i spelet erbjuder endast en slumpad produkt åt gången, vilket innebär att jag måste köpa en produkt för att få se nästa. Fallna fiender tappar ibland vapen och utrustning (även de av slumpmässig sort), vilket gör det knepigt att planera sin karaktärs utveckling. Vid flera tillfällen låser jag dessutom upp vapen som inte passar min spelstil, vilket blir irriterande då varje sådant vapen minskar chansen att något jag gillar slumpas fram hos försäljarna eller i nivåerna.

Mellan varje ny nivå har jag möjlighet att besöka fristaden (som fungerar som en knutpunkt) för att läka upp mig, handla lite och låsa upp ny utrustning genom de karaktärer som samlas där under spelets gång. Ett av de mer spännande och annorlunda inslagen är möjligheten att ”satsa” läkeflaskor. Vid varje nystart börjar jag nämligen med ett bestämt antal flaskor som är tänkta att räcka genom alla nivåer under hela(!) spelomgången. Lämnar jag ifrån mig och satsar några av mina flaskor inför varje nivå kan jag innan nästföljande nivå få det dubbla antalet tillbaka, förutsatt att jag överlever tills dess. Utbudet av utrustning, magier och vapen är ganska bra och det är spännande att låsa upp nya saker (även om haken som nämns i stycket ovan kan bidra till tråkiga överraskningar).

I slutändan är Loot River ett spel som underhåller tillräckligt mycket för att jag ska fortsätta spela, men det hade kunnat poleras och balanseras om på sina ställen. Den huvudsakliga knuten är att förhållandet mellan strategiska val och slump inte riktigt fungerar så väl som det borde, men bortsett från det är det ett trevligt spel med en hel del intressanta idéer.