Recension: Katamari Damacy Reroll [PS4]

För 15 år sedan sprang jag över ett spel som verkligen förmedlade genuin spelglädje, inramat i en helt vansinnig grafisk stil och med oerhört mysig musik. Jag hade som tur var vid tillfället en PlayStation 2 som kunde spela importerade spel, vilket mer eller mindre var ett krav vid den tiden då väldigt många bra japanska rollspel antingen inte släpptes i Europa, eller kom hit vansinnigt sent.

Spelet hette Katamari Damacy (och släpptes dessvärre aldrig här), och blev en liten underground-hit. Det sålde tillräckligt bra för att Namco skulle vilja satsa på ett par uppföljare, men inget av dem lyckades helt fånga samma magi. Nu, ett antal år senare, har det äntligen släppts i Europa i lite mer högupplöst skick i form av Katamari Damacy Reroll.

Stjärnorna är borta från himlen. Inte för att det är molnigt eller disigt, utan för att den självutnämnda kungen av kosmos råkade stöta in i alla på väg hem. Huruvida han var lite för onykter får vara osagt. Efter rejäla klagomål så får han lite dåligt samvete och skickar sin son för att fixa problemet. Hur? Jo, med en magisk katamari, alltså en boll som saker gillar att fastna på, måste sonen hitta lämpliga småsaker att rulla över. Ju fler saker prinsen rullar över, desto större blir bollen desto enklare blir det att få ännu större saker att fastna. 

Till en början får prinsen nöja sig med att rulla upp småsaker. Kassettband, till exempel.

Idén är lika enkel som briljant. Till en början är det oftast bara småsaker som är lätta att rulla över och fånga upp som till exempel mynt, gem och suddgummin. Men vartefter katamari-bollen växer börjar det gå att rulla över smådjur, skor, cyklar, människor och så vidare. Ja, även hus och bilar så småningom. 

Spelskaparen Keita Takahashi har inte utvecklat särskilt många spel men alla har varit väldigt unika, speciella och fokuserade på spelglädje. Ingenstans manifesterar det sig så väl som i hans första verk Katamari Damacy. Det är omöjligt att inte le när prinsen rullar runt sin evigt växande boll och fångar upp allehanda märkliga föremål. Att höra en katt jama i panik när den sugs upp av bollen blir liksom aldrig tråkigt.

Men vartefter bollen blir större så går det att få lite märkligare saker att fastna i den.

Titeln har alltid vilat på ett par ordentliga pelare; musiken, humorn, spelglädjen och den oerhört charmiga grafiska stilen. Nyversionen har inte förändrat någon av dessa på ett negativt sätt som tur är. Den rena, stilistiska grafiska stilen har putsats upp och blivit lite skarpare i nyversionen utan att originalets charm försvunnit. Kontrollerna känns lite förbättrade, det är inte riktigt lika svårt att navigera sig runt i världen och kameran känns inte lika bångstyrig som i originalet. 

Musiken då? Den är fortfarande samma härliga jazz-samba-electronica-hybrid och håller fortfarande ypperlig klass. 

Ja, det borde även gå att få de tre musikanterna som står på en elefant att fastna.

Jämfört med sina uppföljare eller Touch my Katamari, det senaste spelet i serien, känns Katamari Damacy kanske lite kort. Det är inte så många uppdrag kungen av kosmos har att erbjuda, men det är snarare en styrka än en svaghet att inte i onödan kasta in en massa hafsigt ihopsatta nivåer för att artificiellt förlänga spelets längd. 

Katamari Damacy Reroll är en riktigt stabil uppdatering av ett spel som verkligen förtjänar att kallas nyskapande och en modern klassiker, men som många tyvärr antagligen missat på grund av det aldrig släpptes här. Men nu har ni äntligen chansen att uppleva det, i betydligt bättre upplösning och med skarpare grafik. Det är i all essens ren och skär spelglädje.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.