Recension: John Wick Hex [PS4]

Licensspel baserade på filmer och vice versa har med all rätt ett bedrövligt rykte, då det oftast handlat om snabba pengar snarare än kvalitetsspel. Nu har turen kommit till den framgångsrika actionfilmserien om John Wick att förevigas i spelmediet i form av John Wick Hex.

Redan från början känns det att det inte handlar om ett försök att återberätta någon av filmerna, då berättelsen utspelar sig innan Wick gick i pension. Figurerna Winston och Charon, som har varit med i alla filmerna, agerar berättare och deras originalröster förmedlar en stark känsla av att det är en del av filmernas universum. Mellan nivåerna drivs handlingen framåt med korta, handtecknade mellansekvenser innan du kastas in i hetluften.

Hinner jag avfyra pistolen eller ska jag ducka ur synfältet?

Spelmekaniken är i grund och botten ett turordningsbaserat strategispel, men med en twist som får det att kännas både nyskapande och spännande. Vid en första anblick påminner det lite om Superhot (9/10), då spelet står stilla tills du agerar. Alla dina handlingar tar tid och tiden blir valutan som du hela tiden måste väga och bedöma hur du vill spendera. Är det bäst att snabbt gå bakom ett hörn, sikta för att skjuta eller kanske kliva fram och måtta ett knytnävsslag?

Varje område består av en handfull banor där du måste ta dig till utgången utan att det finns levande fiender i närheten eller så måste du besegra en boss. Mellan områdena har du möjlighet att köpa uppgraderingar i form av kläder eller placera ut bandage eller vapen på några av banorna. Jag hittar snabbt en favorit i kostymen som negerar den minskade träffchansen på grund av avstånd och kompletterar med bandage på några av banorna.

Det är optimalt läge att komma fram bakom ryggen oupptäckt.

Komplexiteten och svårighetsgraden ökar snabbt, och jag får min första game over redan i det andra området. Där fick jag lära mig den hårda vägen att de två sekunderna det tar att ladda om pistolen är en smärre evighet när det finns fiender som bara behöver gå något enstaka steg för att få syn på dig igen. Känslan från actionsekvenserna i filmerna infinner sig när jag skjuter två skott, ett i bröstet och ett i huvudet, rör mig framåt, får syn ännu en fiende, skjuter två skott, plockar upp den första fiendens pistol för att inte få slut på ammunition och smyger upp bakom en vakt och brottar ned honom. Det känns verkligen som de långa tagningarna i filmerna och det är otroligt tillfredsställande.

Estetiken känns också helt rätt med stressig musik som passar helt rätt in i miljön, men som tyvärr blir lite enformig i längden. De bleka miljöerna och den tecknade stilen förhöjer dock känslan, och även gränssnittet är både effektivt och tilltalande.

Överlag tycker att jag John Wick Hex levererar en unik spelupplevelse som passar in som handen i handsken i världen som filmerna etablerat. Mot slutet känner jag att det blir en aning enformigt, och jag hade gärna sett någon form av karaktärsutveckling eller något mer än tuffare motstånd och några nya vapen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.