Recension: Infliction: Extended Cut [PS4]

På väg hem i bilen märker jag att jag har ett missat samtal. Som tur är så har min fru pratat in ett röstmeddelande – hon är fast på flygplatsen eftersom hon glömt flygbiljetterna hemma. Det är sånt som kan hända, tänker jag, och hon ber mig kolla om de ligger någonstans i hemmet. Sagt och gjort, jag parkerar bilen i garaget och börjar leta.

Jag undrar snart var tusan jag gjort av mina nycklar och varför de flesta dörrarna är låsta. Som tur är så kan jag ta mig in genom ett par skjutdörrar till köket. Huset är mörkt, men med hjälp av en ficklampa försöker jag leta reda på flygbiljetterna. Till sist hittar jag biljetterna – självklart har min fru glömt dem i sitt hemmakontor. Varför låste sig kontorsdörren bakom mig? Vad är det för ljud jag hör från andra sidan? Vem -…

Det märks att skaparen bakom Infliction: Extended Cut har spelat en hel del skräckspel och influerats av de mer stilbildande inom genren. Visst finns det en hel del goda idéer i Infliction, men genomförandet och de mer upprepande momenten blir väldigt fort tröttsamma. Jag är till stor del fast längs med en snitslad bana genom huset jag befinner mig i, med dörrar som ibland är öppna, ibland stängda. Krydda med några övernaturliga inslag och plötsliga skräckljud samt det sämsta i genrén – oförberedda skräckmoment menade att få dig att hoppa till i soffan – så har du receptet till Infliction: Extended Cut.

Nog för att huset är varsamt och detaljrikt modellerat, med gott om rekvisita att undersöka, men det känns också väldigt mycket som en kuliss. Det är svårt att tänka sig att det någonsin har bott människor här. Snart visar det sig att någonting har gått rejält illa med de som bor i huset, och mycket av den tid jag tillbringar där går ut på att klura ut vad. Genom att ordentligt undersöka dagboksinlägg, fotografier, dokument och leksaker börjar pusselbitarna falla på plats och det är inte en särskilt lycklig saga. Tyvärr är det väldigt klumpigt berättat utan att vara direkt subtilt.

Infliction: Extended Cut gör dock mycket rätt – stämningen är verkligen på topp och ljuddesignen är stundvis riktigt obehaglig. Pulsen ökar när de läskigare momenten gör sin entré, trots att vissa segment känns mer lågbudgetskräck än genuint skrämmande. Infliction verkar vilja vara en hybrid mellan Silent Hill: The Room,  P.T. och Amnesia: Dark Descent. Det lyckas kanske inte helt nå upp till deras nivå, men för att vara ett väldigt smalt och kort spel utvecklat av en ensam utvecklare så når det förvånansvärt långt.

Handlingen kunde ha berättats aningen bättre, vissa repetitiva moment kunde ha skippats och ett par onödiga animationer eller spelmoment hade passat bättre på klippbordet. Överlag är Infliction: Extended Cut en riktigt atmosfärisk rysare som kanske inte kommer få dig att hoppa högt i soffan så ofta, men förhoppningsvis kommer dess underliggande tema och bitvis kluriga pussel få dig att tänka till.