Recension: Guacamelee 2 [PS4]

Spelstudion DrinkBox utvecklade plattformsspelet Guacamelee och lanserade det 2013 till bland annat PlayStation 3. Spelet slog ihop traditionell plattform med explosiv mexikansk brottning, och dess humoristiska stil gjorde fribrottaren Juans debut till en mycket underhållande upplevelse.

Nu, fem år senare, har det blivit dags för en fortsättning. Guacamelee 2 börjar med en förenklad slutstrid från föregångaren och efter att jag besegrat Calaca drar Juan sig tillbaka och skaffar familj. Som familjefar har bekvämligheten fått honom ur form, men efter en kort påminnelse om hur jag ska göra för att han ska hoppa, börjar han få lite egenskaper tillbaka.

Inom kort stöter vi ihop med Juans radarpartner Tostada som berättar att en ny ondska uppenbarat sig. En annan brottare vid namn Salvador har fått storhetsvansinne och är ute efter den heliga guacamolen och dess krafter. Efter att hjältens återvunna väninna mördat honom, hamnar han i dödens rike där det än en gång krävs att han sätter på sig luchadormasken för att rädda världen från tyranni ytterligare en gång.

Göteborgshumor, fast på mexikanska.

Likt föregångaren springer jag omkring i den vackra mexikanska omgivningen, och de fina detaljerna får spelet att likna en färgsprakande fest. Den passande musiken med akustiska gitarrer och trumpeter får mig att vilja dansa, men jag väljer att spela vidare istället.

Plattformsinslagen är fyllda av moment där jag behöver reagera snabbt och planera nästa steg omedelbart. Trots att jag missar vid flera tillfällen och blir förbannad på mig själv, är bandesignen noggrant utformad och fullkomligt briljant. Utmaningarna kräver att jag är uppmärksam hela tiden, och ju fler nya inlärda egenskaper, desto mer adrenalinhöjande moment får jag uppleva.

Striderna erbjuder en bra kontrast till utforskandet och slagsmålen levererar en utmärkt intensitet. Varje ny fiende jag möter attackerar på ett annorlunda sätt och vissa fiender använder sköldar som jag måste förstöra innan jag kan segra. Ibland blir det lite förvirrande då det finns flera olika sköldar att demolera och jag har emellanåt svårt att lokalisera mig när kameran zoomar ut automatiskt under en batalj.

Den härliga humorn är en stark beståndsdel i Guacamelee 2 och jag lägger märke till träffsäker satir på flera plan. DrinkBox driver främst med spelserien Metroid, men jag skrattade flera gånger när beståndsdelar från andra spel blir skojiga parodier. Jag uppskattar den kärleksfulla respekten som mexikansk kultur får när den väl satiriseras.

Det tog mig cirka tio timmar att klara av själva äventyret, men spelet har gott om gömda samlingsobjekt och flera specialegenskaper att låsa upp för den som vill uppleva allt. Vissa tempel kan bara öppnas om jag är omvandlad till höna, och därinne väntar tuffa utmaningar för min fågelskepnad.

Slagsmål i två olika dimensioner samtidigt.

Guacamelee 2 är skojig komedi och intelligent äventyr kombinerat i ett färgstarkt paket. Spelets charm får mig att vilja fortsätta Juans korståg för att hindra Mexiverses undergång, även om jag ansträngde väldigt mycket för att kunna se slutet av denna galna resa.

Älskade du föregångaren så är detta definitivt för dig, men denna uppföljare rekommenderas också till dig om du är sugen på ett slagkraftigt metroidvania i mexikansk skrud. Ladda upp med nachos och het salsa, så har du en festlig upplevelse att vänta!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.