Recension: Gimmick! 2 [PS5, PS4]

Jag skulle lägga Gimmick! 2 i kategorin utmanande, sidscrollande, tvådimensionella plattformsspel. Jag tänker till en början på spel som Super Meat Boy och Celeste (10/10), men märker ganska snabbt att det här är något annat.

Det här är en uppföljare till ett plattformsspel som dök upp till NES i början av 1990-talet och det som är lite unikt är att det endast släpptes i Japan och Skandinavien. Den svenske spelutvecklaren Niklas Istenes var ett stort fan och startade en spelstudio med intentionen att skapa uppföljaren och när Embracer Group köpte upp studion kunde de skaffa rättigheterna och göra drömmen till verklighet.

Förutom en kort introfilm där människan som du lever hos blir kidnappad finns det ingen direkt berättelse under spelets gång, utan det blir full fokus på ditt räddningsuppdrag istället. Plattformsutmaningar och pussel avlöser varandra genom hela spelet, precis som det ska vara med den här genren, men jag skulle gärna se lite mer av en röd tråd i de olika banornas teman.

Det allra första som slår mig är musiken och låten från första banan får mina tankar direkt att associera till midsommar. Det hör inte till vanligheterna att höra nyckelharpa i spel och efter att ha läst på ser jag att spelmusiklegenden David Wise komponerat musiken som blandas med nya arrangemang från originalspelet och som har producerats av svensken Pelle Cahndlerby.

En annan sak som jag snabbt blir varse är spelets svårighetsgrad. Trots att jag väljer den lättare svårighetsgraden är spelet brutalt svårt, och det finns flera segment som jag måste spela om och om igen innan jag lyckas komma vidare. Även om jag sällan känner att spelet är orättvist så är det så pass tufft att jag bitvis tappar sugen och måste ta pauser när min frustration når sin kulmen. Jag får sällan känslan att jag gör framsteg med varje försök, utan jag kämpar istället långa sekvenser som måste klaffa där jag kan dö lite slumpmässigt tidigt i ett försök trots att jag nästan klarade det försöket innan.

Pusselmomenten är utmanande, men till skillnad från plattformsutmaningarna landar de på rätt sida och är kluriga i positiv bemärkelse. Det kan exempelvis handla om i vilken ordning jag ska förstöra isklossar eller hur jag ska studsa min stjärna för att pricka fiender. Bortsett från stjärnan som studsar och som det går att rida på så känns alla spelmoment igen och det är snålt med innovation och en hel del repetition kring problemlösningen.

Jag är generellt positivt inställd till plattformsspel i allmänhet, men här känner jag ändå att frustration och irritation vinner över de positiva känslorna som vanligtvis infinner sig när jag klarat ett segment. Det blir mer lättnad än glädje när jag tar mig vidare och Gimmick! 2 kommer inte att hamna på någon lista över mina favoriter. Om du har en förkärlek till rejäla utmaningar kanske du får ut mer av det än vad jag fick.