Recension: Forced – Slightly Better Edition [PS4]

Jag ska börja med ett bekännande; jag inte har spelat den enligt spelbolaget sämre versionen av Forced. Den som släpptes på Steam för ungefär två år sedan. Men om den här är “lite bättre” kommer jag inte ladda ner originalet.

Egentligen finns här en rätt skön grundidé. Pusselspel i kombination med hack ’n slash och en liten dos dungeon crawl låter både utmanande och roligt. Tyvärr når inte spelet upp till utvecklarnas ambitioner på långa vägar.

Grafiken påminner mer om ett spel någonstans mellan PS2 och PS3 än något som ska släppas till PlayStation 4. Animationer och miljödetaljer är också långt ifrån imponerande. Ryckig bilduppdatering och oinspirerade kamerarörelser känns mer PSVita (eller snarare PSP). Dessutom är spelet tydligt utvecklat för PC och konverteringen håller inte riktigt måttet. Menyerna är svårlästa även på en stor teve och kontrollen är inte så exakt som mus och tangentbord kan leverera.

Spelmekaniskt är detta istället byggt på en tvåspakslösning där vandringsriktning styrs med vänster och sikte med höger enligt gällande normer. Detta fungerar dock betydligt sämre i ett hack ’n slash-spel än i en skjutare. Jämför jag till exempel med underbara Helldivers (8/10) känns detta både otympligt och hafsigt.

Fyra olika stridskaraktärer är valbara. En slugger med tvåhandsvapen, en bågskytt, en snabbslående, undflyende lönnmördare och en sköldbärande tank. Mellan varje bana får jag byta mellan de olika figurerna. Jag gillar upplägget för variationen, men samtidigt får jag inte riktigt något sug att fokusera på någon av dem.

Det här går ju strålande!

Stridssystemet är inte heller mycket till julgranspynt. Svagare slag “märker” fienden och skapar på det sättet förutsättningar för starkare specialattacker, men jag får aldrig riktigt grepp om hur de ska kombineras på bästa sätt och finessen som eftersträvas infaller sig aldrig.

Det finns dock en annan mekanik som jag verkligen gillar. För att lösa pussel och skapa starkare attacker beordrar spelarna runt den snacksalige anden Balfus. Det går att styra honom mot sin position eller fästa honom direkt på spelaren och framgång i Forced kräver att du har bra koll på Balfus.

Den delen är rolig, och blir nästan hysterisk när jag försöker samarbeta med fler spelare. Vi var tre personer i ett rum som försökte dela på en Balfus, till en början med bristande framgång.

Balfus hänger på.

När vi började kommunicera och lägga upp en strategi gick det bättre. Det var väldigt komplicerat när vi satt i samma rum så jag kan bara gissa hur svårt det måste vara online. Efter ett tag blir det också uppenbart att spelet egentligen inte är designat för flera spelare, utan för en spelare som beordrar de andra vad de ska göra. Frågan är om det egentligen är samarbete eller om det handlar om att skickligt ordergivande och -tagande. Oavsett så är utförandet långt ifrån lika bra som intentionerna.

Utöver just den problemlösande spelmekaniken finns det inte mycket att hämta. Historien är flortunn och de “skämt” som spelet försöker leverera är både stelt utförda och taffligt skrivna.

Det är roligt med speltillverkare som tänker utanför de gängse ramarna men en bra grundtanke räcker tyvärr inte tillräckligt långt denna gång. På ett sätt hoppas jag på framgång för danskarna, men helst i samband med ett bättre spel.