Recension: Farmagia [PS5]

Rollspel med lantbruk inkluderat ligger mig varmt om hjärtat. Denna subgenre är både avkopplande och beroendeframkallande, vilket titlar som Harvest Moon och Stardew Valley bevisar.

Vissa spel, som Rune Factory-serien, lutar åt ett mer äventyrligt håll med fokus på strider och utforskning utöver jordbruket. Det nya tillskottet Farmagia tar dock mixen av bondeliv och äventyr i en mer strategisk riktning.

Det fredliga riket Felicidad och dess kontinenter hotas av den nya världsledaren Glaza, som siktar efter att styra världen med järnhand. Han är en av de sex generaler som kallas för Oración Seis, och är dess överhuvud när förra ledaren The Magus avlidit. En annan general, Nares, avskyr Glazas tyranni och beger sig till kontinenten Avilon för att bilda en allians med frihetskämparna i Farmagia och sätta stopp för tyrannen.

Hederliga Ten är Farmagias ledare och spelets protagonist. Termen “farmagia” betyder en strategisk slagskämpe med god anknytning med Felicidads fauna, då Ten och gänget använder egenodlade monster i striderna. Ja, du läste rätt. Farmagia är bönder som planterar och odlar fram monster i sina trädgårdar, för att sedan träna upp sin monsterarmé inför kommande bataljer.

Lantbrukets lättbegripliga mekanik gör odlandet till en beroendeframkallande beståndsdel, och det är kul att låsa upp nya varelser under tidens gång. Genom att slänga på evolutionsgödsel kan jag uppföda starkare arter, vilket är nödvändigt för vissa banor. Tyvärr kan inte alla skapade monster användas i strid; vissa är istället forskningsprojekt som behövs i uppgraderingssystemet.

I det enorma rutnätet kan jag låsa upp nya tillgångar, subarter och helt nya varelser. Jag kan även öka Tens uthållighet för lantbruket och utöka farmens storlek. Det krävs både erfarenhetspoäng och råvaror från strider för att låsa upp delar av rutnätet, vilket leder till jag gör upprepade besök på slagfältet. Under berättelsens gång får jag instruktioner från Nares om vart nästa mål blir. Jag kan även ta emot sidouppdrag från byborna och bli belönad för ett lyckat arbete, vilket ökar motivationen till att återbesöka vissa platser.

Kontinenterna i Felicidad skyddas av sex element, gestaltade av gudinnor med olika intressen och bakgrundshistorier. När jag umgås med dem och utför uppdrag ökar deras tillit till mig, vilket fyller deras hjärtmätare. Det påminner om romanssystemet i liknande titlar inom genren, men eftersom dessa kvinnor är gudinnor kan jag inte dejta dem. Däremot kan ökad lojalitet till elementen förbättra mina chanser på slagfältet.

Jag tillbringar majoriteten av min tid ute på den farliga terrängen. Tiden börjar räkna ner så fort jag beger mig ut i strid, vilket leder till en omstart av nivån när sista sekunden har passerat. Området är enkelt att navigera i och jag kan enkelt se vart mitt mål ligger tack vare en tydlig karta i hörnet. Med kommandon skickar jag ut mina monster mot fienden, och det blir snabbt hektiskt när motståndarantalet växer eller om det dyker upp större skurkar.

De sistnämnda kan ladda upp förödande attacker som inte kan blockeras, men om jag lyckas få in en snabb komboattack kan jag motverka och överrumpla min motståndare. Ibland fungerar inte mina komboattacker och det blir frustrerande i längden då fiendens slag inte bara orsakar skada, utan också en tillfällig paralysering. Förutom detta flyter striderna smidigt. Under spelets gång ger elementen mig starkare monster som kan användas begränsat antal gånger i en bana. Dessa kallas för Summons och deras förödande krafter går att jämföra med Final Fantasys legendariska gudar.

Farmagia är ett rollspel som verkligen slukar upp mig med en intressant berättelse och karismatiska karaktärer. Det har hänt att jag har suttit i flera timmar under en spelomgång för att “spela en bana till”, eller att plantera en nyupptäckt varelse i min trädgård. Jag är positivt överraskad av den lättsamt balanserade strukturen och glädjen spelet erbjuder. Farmagia är helt enkelt ytterligare ett exempel på när lantbruk och äventyr klaffar på ett fantastiskt vis.