Recension: Driveclub [PS4]

Evolution Studios har haft en knackig väg fram till lanseringen av detta bilspel som skulle vara ett av de stora köpargumenten för PlayStation 4 förra året. Nästan ett år senare är det äntligen dags för Driveclub att släppas och åtminstone visuellt har spelet mått väldigt bra av förseningarna.

Redan från början var budskapet från utvecklarna att detta spel skulle revolutionera med de sociala kopplingarna i bilspel, något som förstås ska tas med en nypa salt. Konceptet är dock oavsett ett ganska intressant sådant med tanke på att de flesta bilspel som har haft liknande ambitioner tidigare generellt sett har varit i öppna spelvärldar. Att kontinuerligt bli matad med utmaningar när jag kör tävlingar är ett bra incitament att fortsätta köra och bli bättre.

Problemet är att utvecklarna, i skrivande stund, försöker fortfarande att få flera av dessa onlinefunktioner att fungera. Spelet haltade kraftigt ut från startblocket med tanke på att det inte ens gick att ansluta till servrar alls till en början, men funktioner har sakta men säkert lagts till i efterhand.

Huvuddelen i Driveclub är Tour-läget som erbjuder spelaren en rad olika tävlingar fördelat på olika bilklasser och där varje tävling har en rad olika utmaningar som ska avklaras för att få stjärnor. Dessa stjärnor används i sin tur för att låsa upp nya tävlingar. Det är ett något avskalat spelläge, men kriterierna för att vinna stjärnor är ofta bra utmaningar och ett schyst vis att ge spelare incitament att spela om samma lopp flera gånger. Det går dock att spela igenom detta läge ganska fort vilket innebär att de spelare som är ute efter ett racingspel med ett omfattande enspelarläge inte riktigt har mycket att hämta här.

DRIVECLUB4[1]

Vackra miljöer finns det ingen brist på i Driveclub.

Som spelets titel antyder kan du dessutom skapa bilklubbar, vilket fungerar i princip som klaner eller gillen i andra onlinespel. När du är med i en klubb samlar du även erfarenhetspoäng till klubben som sedan ger tillgång till nya bilar. För tillfället är det ganska begränsat vad du kan göra med dessa klubbar på grund av serverproblematiken, men även när allting fungerar ser det ut att vara en ganska ytlig funktion. Det går att skapa utmaningar för klubbmedlemmar och du kan skapa ett specifikt klubbemblem som du kan ha på din bil, men inte mycket mer än så.

Själva körkänslan i Driveclub är nog den märkligaste aspekten i spelet. Det känns som att spelet kämpar för att vara simulator och arkadspel på en och samma gång och hamnar någonstans i en gråzon där ingen riktigt vinner. De enda bilarna som är riktigt vettiga att köra är i någon av mellanklasserna eftersom de långsammare bilarna känns limmade vid vägen, och de snabbaste bilarna är i princip som att göra halkkörningen i en körkortsutbildning.

När det gäller kurvtagning tillåter spelet dig att tvärnita sent in i svängarna utan några problem, precis som i ett arkadspel. Men om du skulle få för dig att gena för mycket utanför vägen eller krocka lite för hårt med dina motståndare blir du genast bestraffad, precis som i en simulator. Det är en mycket förvirrande upplevelse och är lite som att utvecklarna visar dig alla roliga leksaker de har, men du tillåts inte att leka med dem.

DC_Screen_10_1402418576[1]

Här demonstreras det regniga vädret. Något som för övrigt inte finns i spelet ännu.

Det är lite tråkigt att spelets starkaste sida är den visuella sidan, men här briljerar Driveclub verkligen emellanåt. Den dynamiska ljussättningen är helt fantastisk och det skapar riktigt häftiga effekter när du kör lopp med accelererad dygnsrytm och dag förvandlas till natt under tiden. Trots att spelet är begränsat till 30 bildrutor per sekund har Evolution även lyckats skapa en utsökt fartkänsla och det är svårt att inte greppa handkontrollen krampaktigt när du flyger fram på smala landsvägar i 300 knyck i en Pagani Huarya.

Allt detta håller dock inte i längden när spelet är så tunt som det är, även med de onlinefunktioner som har marknadsförts men ännu inte fungerar som de ska. Jag saknar till exempel hjälpmedel som den optimala körlinjen och förmågan att spola tillbaka ifall jag gör grova misstag i sista svängen efter ett i övrigt perfekt lopp. Dessa funktioner är i princip standard i alla racingspel nuförtiden, men det enda du kan ställa in i Driveclub är om du vill växla manuellt istället för automatiskt.

Ett av de stora frustrationsmomenten i spelet är den artificiella intelligensen som är av gammal klassisk gummisnoddsteknik. Det innebär att det är i princip omöjligt att hänga av dina motståndare oavsett hur perfekt du kör och jag har svurit alldeles för många gånger när jag blir omkörd på sista rakan efter ett felfritt lopp. I gengäld är det förvisso relativt enkelt att komma ikapp igen om du skulle kvadda bilen i ett lopp, men det känns som en otroligt billig lösning.

Driveclub skulle bli ett flaggskeppsspel förra året vid lanseringen av PlayStation 4. Driveclub skulle sedan bli flaggskeppet denna spelhöst. Istället har det blivit ett vackert spel med tunt innehåll och haltande funktionalitet och det kan ingen vara nöjd med. Trots problemen med spelet hade jag kul så länge Tour-läget varade, men det finns för många frustrationsmoment för att fortsätta spela efter det.

6 kommentarer
  1. Jonas Aronsson Jonas Aronsson
    • Johan Lindros Johan Lindros
  2. krax
    • Johan Lindros Johan Lindros
  3. Krax
    • Johan Lindros Johan Lindros

Lämna ett svar till Johan LindrosAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.