Recension: Dragon Ball Z: Kakarot [PS4]

Dragon Ball är ett fenomen som de flesta troligtvis har sprungit på någon under sitt utforskande av den populärkulturella världen. Själv stötte jag på de ursprungliga mangapocketarna på biblioteket på mellanstadiet. Utöver mangan finns det tv-serier, skivor, tv-spel m.m. som alla förtäljer berättelsen om den lilla kampsportaren Son Goku och hans vänner.

Dragon Ball Z: Kakarot är i motsats till många av de andra spelen inte ett renodlat slagsmålsspel utan mer av en berättelsedriven historia med inslag av rollspel, öppna världar och ja, storslagna dueller såklart, för det utgör faktiskt en stor del av berättelsen.

För att klargöra vad spelet handlar om lite tydligare så kan det vara värt att nämna bokstaven Z i titeln. Den symboliserar att berättelsen kretsar kring innehållet ur de 325 senare kapitlen (av 519) i mangan. Spelet börjar därför på sätt och vis mitt i handlingen. Trots det gör det inte så mycket eftersom den sys ihop ganska bra, och spelaren introduceras tidigt i vad som pågår.

Är det Stålmannen? Peter Pan? Nej, Son Goku såklart!

När jag väl tar kontrollen över Goku dröjer det inte länge innan jag vistas ute i den öppna värld som utgör handlingens spelplan. Kontrollen är följsam och karaktärernas flygförmågor gör att jag susar snabbt fram över byar, berg och snårskog. Goku lever i spelets början ett relativt lugnt familjeliv, något som snabbt hamnar på glid då ett gäng rymdbusar dyker upp med planerna att radera hela jordens befolkning.

Spelets strider är utformade som renodlade dueller eller lagstrider och utgör färgglada explosioner av häftiga attackförmågor, filmsekvenser och omgivningar som snabbt fylls med kratrar, söndersmulade berg och omkullblåsta träd. Till en början kan de uppfattas som lite röriga, men så fort jag har lärt mig mina attackmönster så går det av bara farten.

Att både jag och motståndarna kan ha kamrater med oss i strid bidrar mycket till spänningen, framförallt eftersom Dragon Ball har ett så starkt karaktärsgalleri att bjuda på. Utöver att vissa av Gokus vänner kan hjälpa till i strid så finns det även en funktion i form av ett aktivitetsfält där så gott som samtliga vänner går att använda för att få positiva effekter.

Kombinerar man rätt karaktärer på samma fält så ger de bonusar till din stridsförmåga, dina möjligheter att hitta bra föremål, dina föremåls läkestyrka, extramaterial med mera. Man kan dessutom ge dem presenter för att öka deras förmåga, något som motiverar en att göra sidouppdrag och utforska världen. Det finns en stor mängd karaktärer att hitta och det är lika tillfredsställande varje gång man hittar en ny att lägga till i sin samling.

T.o.m spelets första boss kan frammana laserstrålar i storlek XXL

Dragon Ball Z: Kakarot är nog inte ett spel för alla, men jag tycker definitivt att det är ett bra spel att börja med om man är nyfiken på serien och tidigare har känt att det är mycket att greppa om. Det är lättsamt upplagt och kryddat med rolig humor, härligt överdrivna strider och en grafikstil som definitivt charmar, framförallt i stridernas filmsekvenser.

Musiken i spelet är en av de få saker som kunde ha förbättrats, inte för att den inte är bra utan mer för att den loopar för tätt och blir lite repetitiv när man tillbringar längre stunder i samma moment. Likaså kunde mer tid ha lagts på att lägga in detaljer i spelvärlden. Framförallt i form av rent estetiska saker så som föremål och unika miljöinslag.

Är man ett fan av Dragon Ball skulle jag nog vilja påstå att det är ett måste att spela Dragon Ball Z: Kakarot. För de som inte är så insatta finns det ändå mycket att hämta, både i den fängslande handlingen, de fantastiska miljöerna och de intensiva actionsekvenserna. Är du inte ett fan redan kanske det är dags att bli det.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.