Recension: Discounty [PS4, PS5]

Alla har vi någon sorts relation till matbutiker. För de flesta är det en plats att fylla på sitt kylskåp, skafferi eller förråd, men det kan vara så mycket mer än så. Matbutiker är för många även en arbetsplats där man tar sina första steg ut i arbetslivet eller kanske till och med spenderar en lång tid av sitt yrkesliv. Dess ägare och anställda jobbar hårt för att vi kunder ska hitta det vi letar efter, vara nöjda med våra besök, och helst spendera så mycket av våra pengar som möjligt i samma veva. Allt detta och lite till får vi uppleva i Discounty, en färgglad butikssimulator med förvånansvärd tyngd.

Spelet öppnar med att en buss anländer till staden Blomkest. Ut hoppar vår karaktär, en namnlös ungdom vars identitet vi som spelare får skapa efter egen smak. Jag döper min karaktär till Lenny, klär honom i mössa, huvtröja samt säckiga byxor och tar mina första steg i den färgglada staden. Inom kort möter jag upp en av spelets starkaste personligheter, tant Tellar, en dam vår karaktär beskriver som kall och beräknande. Lägg de personlighetsdragen på minnet, för de kommer att spela en större roll så småningom.

Tellar är den som har bjudit in Lenny, och det med ett enda syfte i åtanke. Hon har nämligen öppnat en liten matbutik i staden, och nu vill hon ha hjälp med att driva den. Inga problem, tänker jag och inkvarterar min väldigt positiva karaktär i en husbil på Tellars tomt. Arbetsstarten är redan nästa morgon, men ingen mängd sömn hade kunnat förbereda Lenny på den mängd arbete vi snart kommer att behöva bita i.

Väl på plats i butiken träffar jag kollegan Grace som informerar mig om butikens öppettider, hur jag beställer nya varor och nyttjar franchiseägarnas bonussystem. Det hela är utformat som en introduktion till spelets grundläggande upplägg, och jag får snabbt grepp om dess simpla men klyftiga struktur. Enkelt förklarat är butiken utformad som ett stort rutnät fördelat på rumstyperna butiksyta och lageryta. Rutorna kan fyllas med olika sorters hyllor, kylar och reklampelare vars uppgift är att förvara och sälja in varor jag ställer på och vid dem. Placering är jätteviktigt, och ju fler typer av produkter som låses upp och köps in, desto mer omfattande blir pusslet.

När butiken öppnar är målet att sälja så mycket produkter som möjligt innan stängning, men resultatet hänger på planering och snabba reflexer. Hyllor ska fyllas på, golv moppas och kassan skötas, allt medan kunderna spatserar runt där inne. Tar något för lång tid blir besökarna arga vilket leder till haltande siffror, men ett bra jobb ger glada miner och klirr i kassan. En tillfredsställande höjdpunkt är momentet när kunderna ska betala. Dessa tillfällen är designade som minispel vars utformning baseras på vilken kassautrustning jag har uppgraderat butiken med. Till en början måste jag exempelvis slå upp priser i ett register och knappa in dem på en miniräknare. Senare köper jag in en scanner där jag istället måste vända produkterna på rätt håll för att de ska gå igenom.

Tidigt i spelet blir jag varse om butiksinnehavares stressiga leverne. Hela upplägget kretsar kring tid och uppgiftsprioritering, såväl under arbetsdagen som utanför den. Väckarklockan ringer klockan 06 varje dag. Butiken öppnar för kunder klockan 09 och stänger 17 även om vissa kunder segar sig kvar (precis som i verkligheten). Efter det har jag fram till klockan 23 på mig att utföra övriga ärenden innan det är dags att sova. Tiderna är en orubblig konstant som bidrar till att Discounty genomsyras med en viss nivå av stress, men om det är positivt eller negativt låter jag vara osagt.

Invånarna i Blomkest är en kugge i spelets köp- och säljmomentet, men de är även en del av dess handling. Det finns några moment som utspelar sig utanför butiken, och medan flera av dem är kopplade till affärsverksamheten är andra där för att ge spelet ett narrativt djup. Visuellt har staden och dess invånarna mycket att ge, men det var längesen jag upplevde ett karaktärsgalleri tyngt med så många knepiga och cyniska individer. Blomkest bebos minst sagt av arslen vars ledare tant Tellar bara agerar galjonsfigur för den kavalkad av oärliga handlingar och utnyttjanden vi tvingas till.

Flera gånger hoppas jag att mina val i det stela dialogträdet ska rädda mig, men vad spelar det för roll när min karaktär alltid ger med sig? Om dessa beslut istället gavs mer vikt och det skapades mer dramatiska situationer av att få välja sin karaktärs affärsmässiga framtoning hade det kanske varit intressant, men så är inte fallet. Som tur är finns det mycket underhållning i att driva butik, och det är där spelets styrka ligger.