Recension: DiRT 4 [PS4]

Under förra året fick vi ta del av ett sidospår i den långlivade DiRT-serien i form av DiRT Rally (8/10). Detta spel gick på djupet i den utmanande rallysporten och gav en autentisk upplevelse med få livlinor till mindre erfarna spelare.

Nu när vi får en ny numrerad uppföljare i serien får vi se ett lite mer välkomnande spel, med ett bredare register. Glädjande nog kommer det inte på bekostnad av seriens tidigare etablerade djup.

Redan när du startar upp spelet första gången får du ta det viktiga beslutet om du känner dig modig nog att ge dig på simulationsdelen av spelet, eller om du hellre vill träna upp dig på den något mer förlåtande ”gamer”-läget. Tro dock inte att du kommer att låsa upp en arkadracer på något vis, för du kommer ändå att få dras med en skademodell på din bil och en relativt realistisk fysik. Dock ger läget dig en lite enklare inlärningskurva innan du kastas ut över stupet.

Spelets huvudsakliga fokus ligger i vanlig ordning på den klassiska rallysporten, och i karriärläget får du successivt röra dig uppåt i rankingen och i de olika fordonsklasserna. Till en början känns tävlingarna relativt enkla, men det hänger mycket på grund av att bilen du startar med inte har alltför mycket krut. När du rör dig upp i klasserna och återvänder till tidigare sträckor kommer du att ifrågasätta hur du någonsin tog dig igenom vissa partier.

Runt skymningen ser inte lika många när du viker bilen runt ett träd.

Omväxlingen är stor, och du kommer bland annat att besöka exotiska Värmland för att försöka navigera de snöfyllda miljöerna. Den svenska banan drog fram gamla traumatiska minnen från DiRT Rally när jag inte på något vis kunde lära mig att undvika de höga snövallarna som omger de snäva grusvägarna. I DiRT 4 gjorde jag dock lite framsteg på denna front, men fann istället en ny ärkefiende; de dimmiga nivåerna i Tarragona i Spanien.

I en tidig tävling i karriärläget börjar en sträcka med klart väder, men efter ett tag börjar en förrädiskt tjock dimma dra in och jag tappade räkningen på hur många gånger jag voltade bilen. Vädereffekterna är väldigt slående, och dessa tillsammans med tiden på dygnet påverkar nivåerna enormt. Det är sällan jag har hållit så hårt i en handkontroll som när jag försökte navigera mig genom skogarna i Wales under nattetid.

Utöver rally-läget finns det även rallycross. Här får du tävla direkt mot andra motståndare istället för att bara jaga tider, och det skapar väldigt spännande tävlingar. Inte nog med att du måste avverka ett bestämt antal varv på banan, du måste även se till att ett av dina varv är ett jokervarv. Det innebär att du måste ta en alternativ rutt som antingen är längre eller mer svårkörd än den den vanliga. Taktiskt tänkande krävs för att veta när det är rätt tillfälle att göra denna avstickare, och många lopp avgörs på det sista rafflande varvet.

Land Rush-läget bjuder på massor av härlig kaos och potential för spektakulära krascher.

Skulle du tröttna på traditionella tävlingar finns även så kallade Joyride-utmaningar. Här får du tidsbegränsade lopp som till exempel går ut på att köra över ett visst antal skyltar som är uppställda. Beroende på hur många skyltar du hinner med att demolera belönas du med medaljer av olika valörer.

En av de stora missarna i DiRT Rally var det knapphändiga upplärningsläget. Detta har åtgärdats på ett magnifikt vis genom omfattande guider där du först får se hur utmaningen ska genomföras, och sen får upprepa det själv. Allt från inbromsningar till viktförflyttningar har ingående genomgångar, vilket hjälpte mig enormt vid ett par tillfällen.

Även om det mesta känns riktigt bra i DiRT 4 känns det även relativt bekant numera. Det finns inte så hemskt mycket nytt att hänga i doftgranen, men å andra sidan, när det är så här polerat och kul att spela är det svårt att klaga.