Recension: Digimon Story Time Stranger [PS5]

Digimon Story-serien fortsätter att tuffa på och efter två väldigt underhållande delar i Cyber Sleuth-spelen anländer nu Time Stranger, som både försöker bygga vidare på tidigare titlar men även skapa sig en egen identitet. Har Digimon äntligen fått sitt Magnum Opus eller bör Time Stranger förbli en främling som snabbt bleknar med tiden?

I Digimon Story Time Stranger spelar jag en typ av hemlig agent (manlig eller kvinnlig är upp till spelaren) som arbetar för en mystisk organisation som utreder diverse oförklarliga fenomen eller ”avvikelser”. I spelets inledning rapporteras just denna typ av avvikelse på en plats i Tokyo där något snarlikt hände åtta år tidigare och som har lett till att en enorm mur har byggts för att skärma av ett stort område.

Därefter dröjer det inte många minuter innan märkliga varelser som kallas Digimon börjar visa sig och huvudkaraktären får, likt en annan spelserie som slutar på ”-mon”, välja en av dessa varelser som blir min första följeslagare. Det som följer lämnar mig inte direkt exhalterad för resten av spelet då jag tvingas nöta turordningsbaserade strider i ganska oinspirerade miljöer (ofta i Tokyos kloaksystem) för att ranka upp Digimon, genomföra diverse sidouppdrag och genomföra relativt simpelt detektivarbete.

Men sedan händer något.

Som titeln antyder spelar begreppet ”tid” en framträdande roll i äventyret och precis när jag är på gränsen att avskriva Digimon Story Time Stranger som ett välfungerande men ytterst mediokert japanskt rollspel. Men just när jag tänkt ge upp kickar spelet igång ordentligt och jag kan fly tristessen i den ”riktiga” världen (vilket är ett märkligt begrepp att använda i en fiktiv spelupplevelse men det hör inte till ämnet). När jag väl anländer till den Digitala Världen öppnar spelet upp sig och det erbjuds mer fantasifulla miljöer, färgexplosioner och framförallt fler Digimon att fånga, stärka och utveckla.

Systemet med ”Digievolutions” som det kallas är både vitt, brett och djupt. Det finns hundratals Digimon tillgängliga och alla har sina egna utvecklingsträd med grenar som kan gå åt alla möjliga håll och om du är galen nog att försöka samla på dig alla Digimon i hela spelet kan du dessutom behöva ”av-utveckla” eller regressera dina Digimon för att komma åt nya varianter. Detta är inget som jag har haft varken lust eller tid med under min recensionsperiod men för den som så önskar lägger det till en rejäl dos speltid utöver den redan matiga huvudkampenjen.

För att hålla alla mina Digimon uppgraderade och låta dem utvecklas krävs det dock att jag nöter spelets strider ganska hårt för att de ska få möjligheten att samla på sig erfarenhetspoäng. Stridssystemet är förvisso mer än godkänt och förlitar sig på den klassiska sten-sax-påse-metoden med vissa andra aspekter som påverkar och på det stora hela är striderna ofta riktigt underhållande. Men det krävs alltså en hel del så kallad ”grinding” vilket kan få även det bästa stridsläget att bli tråkigt förr eller senare och det inträffar även i Time Stranger.

Jag har redan nämnt att spelets design i den Digitala Världen är en väldigt trevlig upplevelse men detsamma kan tyvärr inte sägas för den rent tekniska delen av presentationen. Det uppstod en del missnöjda röster redan innan lanseringen när det avslöjades att spelet skulle rulla i 30 bildrutor per sekund, vilket med facit i hand visar sig vara korrekt. Eller egentligen inte för dessvärre kämpar spelet med att hålla en stabil uppdatering under överraskande många sektioner, även på PS5 Pro. Tyvärr leder detta till en spelupplevelse som känns allt annat än välflytande då dessa små stunder av tappad uppdateringsfrekvens ger en laggande känsla. Förhoppningsvis är detta något som kan lösas med en framtida patch från utvecklarna.

De tekniska bristerna till trots är Digimon Story Time Stranger väl värt din uppmärksamhet om du är ett fan av de digitala monstren. Om du helt saknar relation till Digimon kan utbytet variera något men det är ändå ett stabilt japanskt rollspel med tonvis av monster att samla och en fantastisk värld att utforska. Så länge du tar dig över den inledande tröskeln så har du ett spännande äventyr som faktiskt gör lite nya saker när det kommer till berättande med tidsresor och som överlag är väldigt underhållande.