Recension: Degrees of Separation [PS4]

Den norska indiespelstudion Moondrop har tidigare skapat pusselspelet Amphora, och nu tar företaget problemlösande till en annan nivå i deras nya kreation Degrees of Separation.

Detta plattformsspel är en kärlekshistoria mellan två kungligheter från olika dimensioner, vars klimat är varandras motsatser. En gemensam oro över omgivningen sammanför sommarens prinsessa Ember och vinterns prins Rime, och de båda ger sig iväg på äventyr för att lösa deras ömsesidiga mysterium.

Jag märker ganska omgående att Ember och Rime skapar ett starkt kärleksband mellan varandra. Men en barriär separerar de två huvudkaraktärerna, och hindrar därmed de förälskade att ens hålla hand. Dock kan de hoppa över varandra eller ta en annorlunda väg för att passera förbi, men de kan aldrig bryta den åtskiljande väggen och träda in i den motsatta dimensionen.

Så nära varandra, men ändå så långt ifrån.

De två kungligheternas teman är mina verktyg för att kunna lösa pusslen och samla de svartvita scarfar som krävs för att låsa upp nya banor. Heta ångor skickar Ember åt en viss riktning förutsatt att hennes klimat täcker den ytan i rummet, medan Rimes kyla kan frysa vatten. Pusselinslagen är välgjorda och att kunna använda karaktärernas attribut till min fördel är en utmaning.

Jag får även särskilda verktyg anpassade för specifika situationer, vilket öppnar upp nya idéer för att kunna klara av pusslen, men de skapar även nya problem. Exempelvis kan jag frysa barriären som skiljer karaktärerna åt, och därmed skapa en bro som den ena kan traska sig över för att nå en till synes onåbar plats. Det skapar krav på nya tankesätt och variation en i problemlösandet.

Spelet går att spela ensam eller tillsammans med en annan spelare lokalt. I sololäget kan jag byta mellan karaktärerna, vilket vid flera tillfällen ledde till felsteg och frustration när jag var nära en lösning när jag råkade skifta till fel karaktär. Därför rekommenderar jag sällskap av en mänsklig medspelare, då vissa pussel kan bli enerverande vid ensamspel.

Jag kan ropa efter min stillastående partner för att följa mig och det underlättar att kunna hålla reda på kärleksparet, men ibland reagerar den datorstyrda karaktären inte överhuvudtaget, utan bara står helt still.

Det finns klippor med glödande stenar som låter mig snabbt teleportera till en annan klippa för att transportera mig runt i spelvärlden. Stenarna visar också hur många scarfar som återstår på banan, men en karta hade varit önskvärt eftersom det inte visas exakt var jag befinner mig.

Vad hade Dynamit-Harry sagt efter denna explosion?

Omgivningarnas norska prägel är förtjusande att titta på, och när klimaten förändrar miljön med sommarvärme på ena sidan och rimfrost på den andra, så blir jag varm i hjärtat av naturens skönhet. Ember och Rimes känslor för varandra speglas utomordentligt i den harmoniska musiken, och av sagoberättarens stämma när de gör framsteg i äventyret.

Degrees of Separation är ett fin kombination av pussel och plattform utfört på ett synnerligen intelligent sätt, och auran mellan värme och kyla utstrålas kärleksfullt med en mjuk ton. Om du uppskattar spel där ett par karaktärer samarbetar och interagerar med deras personliga styrkor, så är denna norska titel värt att titta på.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.