Recension: Deadcraft [PS4, PS5]

När Deadcraft damp ned hos redaktionen, var det något som klaffade med mig på en gång. I trailern syntes ett hack ’n’ slash-upplägg kombinerat med något slags crafting-system. Detta, serverat i en zombiefylld postapokalyptisk värld, fyller alla krav för ett intressant spel i min bok.

Hela upplevelsen börjar när min karaktär råkar i storbråk med antagonisten, får ordentligt med stryk och blir utkastad i ödemarken. Som tur är landar vår hjälte i princip på ändan i ett ruckel som är fredat från zombier och dessutom har en liten odlingslott.

Odlingslott i zombieapokalypsen där Mad Max-liknande gäng regerar? Japp. Det här är nämligen en tillfredsställande blandning av Harvest Moon, Mad Max, Plants vs. Zombies och valfritt action-rollspel. Det låter hysteriskt men faktum är att det är både roande och rofyllt på något sätt.

Min zombie-hand kan göra kaoz med dig!

Berättelsen driver mig hela tiden mot slutmålet att återigen möta den stora, feta antagonisten och spöa upp honom en gång för alla. Men vägen dit är fylld av odling, resurssamling och sidospår, något som tilltalar mig i sitt lugn.

Som vanligt i spel såsom dessa, börjar jag med en svag karaktär som inte tål mycket stryk. Första speltillfällena vigs därför till att uppgradera min hjälte, lära mig spelmekaniken och skaffa bättre vapen. Det dröjer dock inte länge innan jag får reda på att protagonisten är en halvzombie som måste hålla koll på sin mänsklighet för att inte förvandlas till en levande odöd.

Men i gränslandet mellan stinkande zombie och stinkande, smutsig människa finns en del fördelar. Till exempel kan jag i strider använda en zombie-sköld och även åsamka stor skada till många fiender om jag är tillräckligt åt zombie-hållet. Å andra sidan reagerar människor dåligt när jag börja dregla och längta efter hjärnor.

Strider, handling och crafting-systemet lånar mycket från liknande titlar och känns någorlunda komplett. Men det som sticker ut lite i den här titeln, är inslaget av odling och kultivering, vilket såklart är lånat från titlar såsom Harvest Moon och Animal Crossing. Skillnaden här är att jag har valet att antingen så fröer i marken eller att kasta ned lik. Fröerna ger såklart grönsaker som skänker mig hälsa medan de döda kropparna skapar nya zombier som jag kan använda i strid.

Här odlar jag tomater, pumpor och zombie-hjälpredor

De första zombierna som jag odlar är typiska pea shooters, lånat från Plants vs. Zombies. Dessa kan planteras i strider och underlätta ganska mycket. Och ju mer jag uppgraderar mina förmågor att plantera kroppar, desto mäktigare vänner får jag med mig ut på slagfältet.

Dagarna går fort och min hjältes energi tar slut ungefär lika snabbt, något som är direkt hämtat från Harvest Moon-serien. Och faktum är att detta inslaget är det enda som känns aningen enerverande i Deadcraft. Det tar lång tid att plantera sina resurser och sköta om dem, vilket gör att jag inte hinner med så många uppdrag som jag vill under varje sittning med spelet.

Samtidigt är detta en rejält fräsch tolkning av samtliga titlar som jag nämnt hittills. Det känns humoristiskt och upplyftande på något sätt, mitt i all misär. Om du tycker om att använda dina fria timmar till att sköta om en zombie-trädgård och slåss mot elakingar samt odöda, kan detta mycket väl vara en titel som du tillbringar mycket tid med.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.