Recension: Concord [PS5]

Hero Shooter-genren har varit lite av ett stormigt hav sedan den slog igenom på allvar våren 2016. Jag hade varit en flitig Team Fortress 2-spelare innan dess, så visst fanns det en viss nyfikenhet när jag fick höra att det skulle komma två spel vars utvecklare ville ta konceptet till nya höjder. Jag tänker såklart på Gearbox Softwares spel Battleborn respektive Blizzard Entertainments Overwatch (8/10), två spel som vid släpp hamnade i en duell om spelarnas uppmärksamhet.

När röken lade sig var det Overwatch som stod kvar, men andra studior hade fått upp ögonen för genren, och titlar som Apex Legends, Valorant med flera har ploppat upp med jämna mellanrum sen dess. Nu kommer en ny utmanare i form av Concord, Firewalk Studios nya titel.

Det kan anses lite vågat att släppa ett spel som Concord just nu med tanke på hur stor spelarskara ovan nämnda titlar styr över. Faktum är dock att det likväl skulle kunna vara väldigt vältajmat. De andra spelen har trots allt några år på nacken, och exempelvis lider Overwatch 2 av växtvärk orsakade av förhastade beslut och ständiga förändringar i spelupplägget. Kanske letar spelarna efter ett stabilare alternativ, och där kan Concord, ett sprillans nytt äventyr med polerad look och ett enklare men strömlinjeformat upplägg potentiellt bli riddaren på den vita hästen. Men för att bli det gäller det att leverera.

Ett skepp kommer lastat … med rymdbusar!

När jag startar upp spelet för första gången slår det mig hur fräscht och snyggt allt ser ut. Miljöerna och karaktärerna skiner ikapp, och trots att den något annorlunda karaktärsdesignen får mig att småflina lite för mig själv blir jag genast nyfiken. Spelet utspelar sig i ett fiktivt universum och karaktärerna är en besättning i form av så kallade Freegunners; legosoldater som utför tävlingsliknande uppdrag för att håva in storkovan. Det är en spännande premiss som matchar den visuella designen väl, men precis som i andra spel ur genren är det mer fokus på själva ”pangandet” än berättelsen. Med det sagt får man vara glad över det som erbjuds, vilket i det här fallet är ett nytt litet klipp med en snutt berättelse varje vecka.

När det är väl är dags att bege sig ner till en planet för att utföra ett uppdrag har jag lite olika alternativ att välja på. Utöver träningslägen finns det nämligen sex olika sorters uppdrag (fördelade på tre kategorier) att spela. I samtliga av dessa uppdrag spelar man i två lag om fem spelare vardera, men objektiven är olika.

I Takedown och Trophy Hunt ligger fokus på att ta ner en viss mängd motståndare först, men i det sistnämnda måste man också plocka upp en trofé från varje besegrad motspelare för att poängen ska räknas. Detta blir extra spännande när man dessutom kan plocka upp sina lagkamraters troféer för att hindra motståndarna att ta dem. De övriga lägena Area Control, Signal Chase samt Cargo Run och Clash Zone är desto mer strategiskt krävande, men medan de två första sker på lite lättare villkor sätter de två senare tuffare förhållningsregler såsom begränsat antal liv med mera.

Spelets karaktärer är relativt enkelt byggda, men samtidigt så pass annorlunda från varandra att de möjliggör olika strategier, både var och en för sig och tillsammans med andra karaktärer. Utöver unika vapen besitter varje karaktär två aktiva förmågor och någon passiv sådan. Till en början känns många av förmågorna lite sparsmakade, som om de inte påverkar eller skadar särskilt mycket, men jag förstår snart att jag är van vid ett annat upplägg än vad som är tänkt här. Förmågorna är huvudsakligen tänkta att fungera som en del i en strategisk kedja snarare än att göra skada, och den egentliga fokusen ligger på gammalt hederligt skjutande. När den förståelsen väl sitter börjar jag spela annorlunda, och upplevelsen påminner smått om det enkla men tillfredsställande nöje jag kände när jag nätverkade äldre förstapersonsskjutare med vännerna back in the day.

När det kommer till upplåsbart material såsom skins och liknande är upplägget väldigt blygsamt för stunden. I nuläget finns exempelvis inga loot-lådor i spelet eller ens en butik där man kan köpa föremål och utrustning (för vare sig fiktiv valuta eller riktiga pengar). Däremot finns det material att låsa upp för dina karaktärer genom att spela fler uppdrag och gå upp i nivå med dem. Personligen uppskattar jag detta upplägg. Om detta kommer att ändras i framtiden återstår att se.

Det jag framförallt njuter av när jag spelar Concord är den känsla av enkelhet och robusthet som spelet utsöndrar. Karaktärerna är häftiga men samtidigt jordnära, och nivåerna följer samma mönster vare sig jag hoppar runt bland slitna rymdcontainrar, duellerar mellan pelarna i någon utomjordisk ruin eller lobbar in en granat i ett lummigt buskage. Med tajt kontroll, underhållande spellägen och intensiva matcher roas jag kungligt, och timme efter timme förflyter i Concords stiliga universum.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.