Recension: Cloudpunk [PS4]

Har du någonsin drömt om att få köra omkring i en flygande bil, likt Korben Dallas i The Fifth Element? I så fall har du redan nu en anledning att prova Cloudpunk från den tyska spelstudion ION LANDS.

Miljön är väldigt lik den som målas upp i Luc Besson’s framtidsäventyr, kombinerat med den från den dystopiska android-kultrullen Blade Runner. Men action-äventyret låter vänta på sig då detta rör sig om en betydligt lugnare upplevelse, förmedlad via vacker voxel-grafik.

Jag spelar karaktären Vania och får ta del av hennes allra första dag som förare åt budfirman Cloudpunk. Det hela börjar med en introduktion av hur jag styr min flygande bil och bär sedan av i en rasande takt av leveranser.

Hmmm…skulle jag ta höger eller vänster vid den rosa skylten?

Till en början handlar det om att forsla ett paket från punkt A till punkt B i den enorma, tredimensionella staden. På ovansidan finns de snabbare motorvägarna, som med hjälp av högteknologi får min bil att färdas snabbare. Men det intressanta finns såklart utanför de upplysta områdena. Så fort jag lämnar motorvägens ljus och fart, möts jag av skuggsidan av samhället där jag och andra lågavlönade varelser lever sitt liv.

Människan är nämligen inte ensam i världen eller i staden Nivalus. Våra personligheter trängs nämligen med virtuella varelser i form av artificiell intelligens samt androider, vilka har kämpat sig till en människoliknande status i samhället. Det är inte heller speciellt ovanligt med mänskliga individer som har cybernetiska implantat.

Det är här, i Cloudpunks målande världsbild, som spelet visar sina allra starkaste sidor. Känslan är mörk och dystopisk, samtidigt som det finns blomstrande hopp i varje gatuhörn. Jag finner att mitt intresse för världen stegras med varje paket jag levererar, även om andra saker i titeln lyser med sin frånvaro totalt.

Mycket tid går åt att färdas med bilen mellan olika leveranspunkter och även om känslan till en början är oslagbar att ratta en flygande bil, mattas den av med tiden och blir alldaglig. Därför är det tur att jag hela tiden bombarderas av samtal från min mystiska chef från företaget eller kan konversera med min AI i bilen på väg till målet.

Till och med träden ser ut som i Minecraft. Men jag kan inte slå ned dem med händerna…

Grafiken är på avstånd i det närmaste ren magi där ljusa motorvägar kontrasteras av mörka byggnader och djupare ner blommar ut i neonintensiva områden som till och med skulle få gatorna i Tokyo att se fattiga ut.

Känslan av framtid späs på ytterligare i form av de svepande musikaliska tonerna som får mina tankar att vandra mot Vangelis verk, och som blandas perfekt med tågens surrande och folkets tjattrande.

Som spel väger Cloudpunk ganska lätt men som upplevelse levererar titeln starkt på de flesta av fronterna, speciellt för dig som älskar världarna som William Gibson skriver om eller som förmedlas via tidigare nämnda filmmästerverk av Ridley Scott. Förvänta dig dock ingen actionfylld upplevelse utan snarare en inblick i hur det kanske kan vara att leva i framtiden. Som en budbärare.

3 kommentarer
  1. Thomas Thomas
  2. Thomas Thomas
    • Martin Svennberg Martin Svennberg

Lämna ett svar till ThomasAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.